- Project Runeberg -  Blekingskt folklif och öfvertro /
II

(1910) [MARC] Author: Karl Nilsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blekingsk folklifsskildrare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den dag som i dag är, i framställningens sanning, i
förmåga att teckna karaktäristiska typer samt välja
målande, träffande uttryck och framför allt i osökt,
oförfalskad humor vid sidan af våra allra förnämsta
bygdelifstecknare.

För dem som läst alster af en författare är det
alltid af intresse att höra något om dennes lif och
personlighet. I detta hänseende erbjuder den mans
lefnadssaga, hvars skriftställareverksamhet man här
velat skildra, som han själf uttrycker sig, föga att
göra en roman af.

Ur några af honom själf författade biografiska
uppgifter må emellertid följande meddelas:

Jag såg, skrifver han, dagens ljus anno 1844 och
det på själfvaste Sara-dagen, första dagen i den
gemenligen tårdränkta fruntimmersveckan. Mina
föräldrar voro f. nämndemannen Nils Månsson i
Skällenäs och hans kärälskliga maka Kerstin Gisesdotter.
Som min stamtafla icke står att finna, kan jag icke
uppgifva annan stamfar för min ätt än Adam. — Nog
af, jag kom till världen, och att jag då såväl som nu
var långt ifrån belåten med mina förhållanden gaf
jag snart tillkänna, och det på det mest äkta
blekingska bygdemål — efter hvad jag se’n trott mig förstå
en profetia om min blifvande storhet inom den
branschen. Mina första hågkomster förskrifva sig
naturligtvis från nämnda föräldrahem, där smekningar och
afbasningar omväxlade, bådadera alltid hos mig
framkallande de ömmaste känslor. Så kom jag i
folkskolan, där den undevisning som skulle preparera läxorna
alltid var densamma för alla ämnen och alla läxor,
lydande så: »Tag därifrån — och dit!» Vid
»därifrån» stod ett »dit» — märke från förra läxan,
vanligen med nageln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blekingst/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free