Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 26 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Sven Stolpe: Två män. Novell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVEN STOLPE

TVÅ MÄN

i.

Fru Lagerberg slutade upp med att borsta.
En stund stod hon orörlig i den kalla
förstugan. Det var december, och hennes tankar
kretsade oroligt kring julen. Den drog alltid
så mycket pengar, och Henrik hade fått stora
anspråk, sedan han kommit upp i ringarna.

Steg hördes nere i förstugan. Det måste
vara fru Eriksson. Henne ville fru Lagerberg
rakt inte träffa. Hon hade fått nog av hennes
envisa sladder och nyfikna frågor.

Fru Lagerberg borstade snabbt den sista
ärmen. När hon kom till den blå rockens
axel, stannade hon — mot tyget glänste ett
guldblont hår. När modern grep det, såg hon,
att det var långt och mjukt...

I detta ögonblick kom fru Eriksson
flåsande uppför den sista trappan. I sista stund
drog fru Lagerberg ljudlöst igen dörren. Hon
stod kvar i tamburen med rocken i handen
och väntade. Stegen hördes i övre trappan.
Så försvunno de.

Jaså, han började svärma nu! Det var
första gången hon fångat upp en flickas
hårstrå på hans axel. Femton år var han redan.
Modern såg ett blont flickhuvud luta sig mot
den blå skuldran. Gud signe pojken, måtte
han bli lycklig. En gång hade hon hört
honom tyst deklamera en kärleksdikt inne på
sitt rum. Och han hade rodnat, när hon
efteråt frågade honom, om han inte som
vanligt ville läsa upp vad han skrivit för
henne.

Hon tog ett par tag till över axeln,
tankspritt.

— Mamma! Är mamma färdig snart? Jag
måste till skolan nu genast!

Hon log. Han hade faderns skarpa röst
med den egendomligt brutna klangen. Hon
gick in i salen, där han satt i skjortärmarna
och just tömde chokladkoppen. Han var
alltid litet ovänlig och tankspridd på rnornarna.
Precis som fadern. Vad han ändå liknade
honom! Var det egentligen så lyckligt?

Henrik reste sig, tog rocken från
stolskarmen, där modern hängt den, och drog
den på sig. Hon stod stilla vid kakelugnen
och såg på hans snabba rörelser. Han var
snart en utväxt man, med faderns otroligt
smala höfter och starka axlar. När han strök
upp den blonda luggen, som alltid ville falla
ned i pannan, var det, som om fadern
livslevande stått framför henne.

— Adjö då, mamma!

Han drog med en knall igen tamburdörren
efter sig.

2.

Fru Lagerberg gick ut i köket. Hon hade
ingen jungfru utan fick själv sköta hela
hushållet. Det var svårt nog att hålla ihop det
hela med dryga terminsavgifter och nya
skolböcker.

Skulle Henrik snart kunna försörja sig
själv, månne? Hon mindes, att Johan alltid
hade sagt, att sonen skulle bli medicinare

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>