Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 52 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Artur Lundkvist: Vägen till livet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ARTUR LUNDKVIST

VÄGEN TILL LIVET —

den första ljudfilmen från Sovjetryssland.

I Sovjetryssland nådde stumfilmen sin
högsta konstnärliga utveckling med Eisenstein,
Pudovkin, Dovsjenko och andra. När
Amerika lanserade ljudfilmen betydde det
ett avsevärt avbräck i Sovjets filmproduktion.
Den tekniska utvecklingen kunde inte
hejdas, man kunde inte fortsätta att göra
stumfilm, det skulle ha isolerat den ryska
filmen från den övriga världen. Men
ljudfilmen krävde nyanskaffning av en massa
material, den medförde en mängd tekniska
problem att lösa och fordrade även en radikal
omläggning av de konstnärliga formprinciperna.
Ljudfilmen var — det insåg man —
en ny konstart och krävde en ny, egenartad
form. Det tog relativt lång tid innan ryssarna
började övervinna dessa svårigheter och
finna sig till rätta med ljudfilmen.
Eisenstein kom med sitt experiment ”Sentimental
romans”, men denna lilla lyriska dikt i bild
och toner var icke producerad inom Ryssland,
knappast heller inspirerad av Ryssland. Den
hade en touche av Europa och Paris. Pudovkin
har arbetat med den nya filmformens
problem, men tycks ännu inte ha kommit till
något tillfredsställande resultat: hans senaste
film ”Livet är skönt” är utan ljud. Bland de
tidigaste ryska ljudfilmerna — av obekant
kvalitet — nämnes Alexander Rooms
”Femårsplanen”, Kosintsov—Traubergs ”Ensam”
och Oklopkovs ”Entusiasternas väg”. Ingen
av dessa synes ha nått utanför Sovjets
gränser. I Tyskland har visats en ljudfilm
av Dziga-Vertov: ”Entusiasm”, en
bildkomposition från femårsplanens
anläggningsarbeten, med ljudeffekter och musik.
Dziga-Vertov är ju den bekante ledaren för falangen
”Kameraögat”, vars program går ut på att
endast fotografera scener ur verkligheten och
sedan med montagets hjälp sammanfoga
dessa upptagningar till filmkompositioner.
Hans första ljudfilm synes — av kritiken
att döma — vara en ganska onyanserad,
materialanhopad redogörelse för fabriksbyggen
och kollektiv arbetsglädje. Mentaliteten,
livskänslan anges redan i titeln:
”Entusiasm”!

Märkligare är då en annan sovjetrysk
ljudfilm: ”Vägen till livet” (Der Weg ins Leben)
av Nikolai Ekk, producerad av Meschrabpom
i Moskva. Det är ett nytt regissörsnamn och en
ny filmtyp, som väsentligt skiljer sig från den
ryska stumfilmens. Ett tusental förutvarande
vilda barn medverkar i den och den handlar
om sådana vilda barns uppfostran.
Sovjetregissörerna — även av den yngsta
årgången — håller tydligen fast vid
uppfattningen att vanligt folk i första hand skall
användas som agerande i filmer, en metod
som ju också praktiserats i Ryssland med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>