Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 56 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Louis Bromfield: Likvakan. Novell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LOUIS BROMFIELD

LIKVAKAN

Översättning av Tora Nordström-Bonnier.

— Ta en till, sade Sadie. Det här är
möbelpolityr.

Mr Wigglesworth hängde sitt plommonstop
på den imiterade Sèvresvasen, som stod
på spiskanten, tände en cigarr och höll fram
sitt glas.

— Du är visst Den store tigaren, du, sade
Sadie.

— För dig ligger jag i alla fall i lä.

Mr Wigglesworth såg på henne, höjde
glaset och drack.

— Skål för Rosies och Mays man. Ett kräk
mindre i världen!

Sadie började gråta. Sedan drack hon och
började kamma håret.

— Det är inte honom jag tänker på. Det
är på henne. Stackars Rosie. Det är allt hårt
när Gud tar nåt ifrån en. Det var väl det,
att det gick så hastigt, som tog henne. Han
var inget att ha, men ens man är väl ändå
ens man. Det är pressis som en principsak
det. Det blir en vana att ha en man ikring
sig, till och med en sån som Clarence.

Mr Wigglesworth såg uttråkad på henne.

— Tja, men nu är han död!

Sadie slutade att kamma sig.

— Ja, gudskelov! Nu kan hon börja spara
lite.

En lång tystnad följde på hennes yttrande.
Mr Wigglesworth såg sig i spegeln. Till slut
sade han:

— Jag trodde det skulle bli nån sorts
tillställning här.

— Å ja, man får väl visa nån aktning.
Man kan väl inte jazza med hans aska här i
huset. Du får väl försöka låssas för Rosies
skull. Det är verkligen det enda som passar
sig. Jag har fått uppfostran, jag. Man får Visa
nån aktning.

Mr Wigglesworth, som officiellt var
försäljare av reservdelar till radioapparater,
gick bort till Rosies avskruvade radio. Han
vred på en knapp. Resultatet var en guttural
explosion och ett knattrande och så fylldes
Rosie Latouches hotellrum med smattret och
tjutet från saxofoner, dragbasuner och pukor.

Sadie reste sig.

— Stäng av den där förbannade
apparaten! Har du ingen aktning?

Mr Wigglesworth reste sig och såg Sadie
ta sig en till. Med en knyck på handleden
fyllde han rummet med nya ljud, djupa,
mjuka och mullrande. Den stora orgeln på
Palladium, världens största biografpalats,
dånade ut i Rosies bostad.

— Dämpa ner det, sade Rosie. Jag är inte
döv.

Mr Wigglesworth dämpade ner.

— Det är dagsnyheterna, sade Sadie. Rosie
kommer med detsamma efter. Hon lade
tjockt, fett smink på läpparna och målade
en elegant och barnslig amorbåge, som ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>