Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Louis Bromfield: Likvakan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Herman var tillbaka hos radion igen. Den
började tjuta.
— Det är ett uruselt nummer, sade Sadie
i förtroende till Al. Innan jag slutade .. .
— Jaa, jag vet, sade Al. Det är inte vad
det var förr i världen.
Då gick dörren upp och änkan vacklade
in. Hon stödde sig ett slag mot dörrhandtaget
och vred vattnet ur snibben på crëpeslöjan.
Sadie fick först syn på henne.
— Hallå, Rosie. Var har du May?
— Jag har inte sett henne sen
föreställningen.
— Va är’e om? frågade Al. Jag vill träffa
henne.
Margery slog armarna om Rosie och gav
henne en våt kyss.
■—- Älskade Rosie, jag har just fått höra
det och tänkte jag skulle titta in.
Rosie såg på henne.
— Hört vad?
— Om honom, sade Margery. Om stackars
Clarence.
— Jaså, han, sade Rosie och slängde
hatten på golvet.
Mr Wigglesworth lämnade sin post vid
fönstret.
— Du borde allt stänga dörrn, Rosie, om
du inte vill bli fockad från Eldorado.
Rosie smällde igen dörren.
— May, det ludret, sa att jag var full
i kväll; hon sa att jag fördärvade numret.
— Det är lögn, sade Sadie. Det är en evig
lögn.
— Jag har aldrig sett ett nyktrare
fruntimmer, sade Al.
— Jag har väl rätt att supa mig full, om
jag vill. Har jag inte?
— Visst har du det, älskling, sade Margery.
— Jag har väl rätt att fira.
— Med sin man död där hemma. Det är
som att dansa på hans kista, sade Sadie.
— Det är ingen kista, sade mr
Wigglesworth.
Herman lurade in radion på
Middle-bottoms förenade speceristers stråkkvartett
under en timmes Klassisk Musik. Mr
Wigglesworth sade omigen: — Å, håll käft! och
skruvade på apparaten. Margerys man gav
honom en sårad men bakslug blick.
— Ta en drink, älskling, sade Sadie till
Rosie. Det är vad du behöver en kväll som
den här. En enda liten drink kommer att
göra dig så gott.
Margery höll på med sitt:
— ... och så går Herman opp på pejanot.
Kom ihåg att han hela tiden är utklädd till
apa, och jag har paljetter och stor, skär hatt.
Ja, så går Herman opp på pejanot — och
det gör sig flott. Herman, gå opp på pejanot
som du gör i numret!
Herman gick upp på pianot och slog ned
ett fotografi av avlidne Rosies och Mays man.
Det låg förgätet på golvet.
— De har lämnat opp honom, viskade
Sadie till Rosie.
— Vem?
— Han. Det är han som är på spishyllan.
Rosie tog en stor klunk och kastade en lång
blick på burken på hyllan. Hon sade
ingenting.
— Jag tycker vi skulle ställa in honom
i badrummet, sade Sadie. Det passar sig inte
att ha honom här.
Rosie försjönk i minnen.
— Han var mycket för tillställningar. Ju
dilligare desto bättre. Låt’en vara tills jag
är färdig med min drink. Han lider inte som
jag gör.
— De frågade, om du kom i morgon för
att välja kärl.
— Vad säger ni? sade Gertie, som
vaknade till.
— Ett kärl... en urna menar jag. Jag
säger att Rosie måste ha ett kärl, en urna
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
