- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
73

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Georg Svensson: Manhattan i ljud- och stumfilm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

Dos Passos är en ny bekantskap för svensk
publik. ”Till Manhattan” har blivit mycket
olika bedömd av den svenska kritiken, men
det är intet tvivel om att översättningen
redan enbart ur litteraturhistorisk synpunkt
är motiverad. Denna roman utgör en av de
viktigaste etapperna i den moderna
romanformens genombrott icke blott i Amerika
utan överhuvudtaget. Dos Passos’ teknik är
som påpekats utbildad under starka intryck
från filmen och kan närmast rubriceras som
ett jättelikt rörligt fotomontage. Boken utkom
dock redan 1926, ungefär samtidigt med den
modernistiska filmens framträdande, varför
det måhända är klokast att icke alltför hårt
pressa en jämförelse med filmen. Det är ju
ingenting onaturligt i att ett sökande efter
ny konstnärlig form samtidigt tar sig
liknande uttryck i dikt och bild.

Dos Passos’ tämligen digra roman
omspänner den tid av cirka trettio år, varunder
New York utvecklats till världens största
stad. Varje kapitel inledes av en kort
expressionistisk prosadikt, som icke har något
samband med det övriga innehållet: en färja
lägger till och människoströmmen vältrar
genom portarna, ett tåg dånar fram på
högbanan, en vårvind dansar fram i
Broad-ways canyon, berg- och dalbanan på Long
Island rutschar svindlande utför med sin
skrikande människobörda etc. Dessa stycken
kunna liknas vid ett surr, som uppstår då
strömmen till berättelsemaskinen släpps på.
New York är inkopplat och strax begynner
den artikulerade skildringen.

”Till Manhattan” saknar intrig i egentlig
mening. Författaren griper ett tjog
människoöden ur högen, klipper isär dem på måfå,
blandar om stumparna och klistrar ihop dem
till en remsa. Metoden måste givetvis irritera
den professionelle romanslukaren, ty i
intetdera fallet får man veta ”hur det går”. Att
framhålla detta som en kritisk anmärkning

vore att bevisa, att man grundligt missförstått
Dos Passos’ konstnärliga avsikt. Ty genom
denna teknik har han just velat framkalla
intrycket av storstaden som en malström, där
människorna motståndslöst ömsom föras upp
till ytan, ömsom sugas ned i djupet. Exakt
samma effekt har nåtts med samma medel av
Alfred Döblin i hans romankoloss ”Berlin
Alexanderplatz” (1930). Man kan känna sig
otillfredsställd av metoden, men man kan
icke förneka, att som storstadsskildringar äro
båda dessa romaner de främsta för att icke
säga de enda som skapats.

Dos Passos är en av den moderna
litteraturens främsta iakttagare. Han icke blott ser,
han hör, smakar och luktar med förunderlig
intensitet. Det finns i hans bok stads- och
flodbilder, som kunna tävla med en Manets
eller Pisarros Parisbilder i fråga om luftig
valörrikedom. Och hans hyreskaserner och
bakgårdar stinka så att man nästan omedvetet
håller för näsan. Men icke nog med de
pregnanta sinnesförnimmelserna, han vet allt
om sin rekvisita. Han ser icke blott färgen på
ett plagg, han känner dess kvalitet och dess
pris. Han vet hur en neger borstar ett par
skor och vilka hävstänger och hjul en
lokomotivförare behöver röra för att öka
hastigheten till hundra kilometer i timmen. Dos
Passos är en nattsvart pessimist, men i
hemlighet älskar han livet och slukar det med
frenetisk aptit. Vitaliteten sprutar och fräser
kring denna bok som gnistorna från ett
elektriskt batteri.

Översättningen av Gabriel Sanden måste
fylla var och en, som tagit del av originalet,
med den mest oreserverade beundran. Dos
Passos använder nämligen ett enormt
ordförråd, och dialogen är nästan genomgående
på amerikansk slang.

Den romanslukare, som missnöjd lägger
”Till Manhattan” ifrån sig, bör lämpligen

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free