Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Eyvind Johnson: Sömn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
andäktigt. Han läser hela pjäsen för mig
—-eller han kanske bara läser någonting ur den,
resten tänker jag mig.
— Gretchen, säger jag mycket högt, jag
älskade dig.
— Prat, svarar min gamle lärares röst, inte
ska man ta litteraturen så högtidligt. Men
hon är en vacker, en vacker, å så vacker och
ren, hög och stor typ!
— Det var en annan Gretchen jag menade,
svarar jag, hon hette inte Gretchen heller, jag
kallade henne bara så därför att jag glömt
namnet. Kära gamla stofil, det är bara livet
jag tar allvarligt, gruvligt allvarligt, det är
alltså i grund och botten ingen risk för mig
att höra er tala om böcker.
Då tar han fram en stor näsduk och putsar
sin näsa och sedan talar han om alla möjliga
böcker. När jag inte svarar, när allt hans
intresse inte väcker en enda tanke, ett enda
uttryck hos mig avbryter han sig och ser
sorgsen ut:
— Du är alldeles förgiftad av livet, säger
han.
Och vad skall jag svara?
— Ja, säger jag.
Men det är inget svar.
— Jag sover, svarar jag, tro mig, när jag
säger det ödmjukt: jag sover. Jag har kommit
hit för att vila. Hela kvällen har ni och de
andra pratat om gamla tider. Jag har kommit
hit, inte för att höra, inte för att se nånting,
utan jag har kommit hit ändå. Jag kan ingen
förklaring ge er — jag vet inte varför jag
kommit hit. Bara: att det inte är för att se
eller lyssna. Prata ni, jag hör ändå inte, det ni
säger kan inte skada, oroa, göra mig ledsen.
jag går här bredvid er och sover.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
