30 (Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Eyvind Johnson: Sömn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

Snart, snart är sömnen över oss alla.

Jag här, du där. En del ha lagt sig, andra
sitta uppe i sina stolar, trötta sitta de där.
Någon har sagt: Klas.

Ett ord, som vi ta med oss in i sömnen.

Så här på gränsen till det undermedvetnas
land tappa vi vår feghet. Om en stund är i
alla fall den onda drömmen över oss. Det är
ingen idé, tänka vi alla, att ljuga för oss
själva. Vi dräpte ju Klas. Varje klar dag
kan förnuftet säga: Han gick ner till bryggan,
han föll, nej, han hoppade i. Vi såg det
allesammans, du och du och du och jag. Tullarn
såg det också.

En så liten händelse: en förläst pojke som
går ut på en lös planka.

Visst var det bra att Klas läste och var
vår stolthet. Lärarna menade:

— Han är av annat virke än de andra.

— Han kommer att bli berömd, sade några
av dem.

— Han kommer att bli en stor man, en
lysande man, sade man.

— Gud, vad han är stilig, sade flickorna.

Det var sanning. Och det gjorde oss
ingenting, vi tyckte om Klas, vi brydde oss inte
om att vara avundsjuka.

Men det var någon som sade:

— Han kommer att bli en rik man. En
mycket rik man, en sån där som pengarna
kommer att regna över om han vill eller inte.

Varför sade man det?

Han var så fattig. Han hade smutsiga
skjortor och dåliga skor. I hela skolan fanns
ingen som var så klen i matematik och
geografi. Han skulle inte kunna erövra världen
med siffror, han hade inget intresse för resor,
för främmande länder. Eller kanske? Han
var ju ingen färdig människa, endast en
pojke, kring vilken underliga föreställningar
bildades.

Varför Lilla Tullarn hatade honom? I
halvväxtingen såg han det vi inte kunde se:
en mur, livets oöverkomliga hinder. Det var
Lilla Tullarn som en gång ville dräpa sig
för hans mor — han hoppade också i, men
man drog upp honom, och då ångrade han
sig. Hon gifte sig med Klas’ far, ja, så var

det. Och Lilla Tullarn skrattade man åt.

Här äro två plankor lösa. De vicka upp
när man går längst ut — vi äro där varje dag
så här på vårkanten. Vi gå längst ut — och
då gäller det att i rätta ögonblicket hoppa
åt sidan, annars.. . Det är ju en gammal
brygga. Någon har sagt åt Tullarn:

— Spika fast den.

Men han har varat, att det finns väl annat
att göra för en tulltjänsteman med många
bekymmer.

Vem kan gå längst ut?

Det är en meningslös lek, och en dag åker
ett par av oss i sjön med den dyra
erfarenheten, att man inte alltid hinner hoppa åt
sidan eller gripa tag i de fasta plankorna.

En middagsrast kom Klas med oss, han
som ingenting visste.

Det hela gick på en minut. Någon hade
sagt:

— Ställ er på plankorna, pojkar, och sen
låter vi Klas gå längst ut. Och sen så .. .

Tullarn satt på sin låda och tittade ut över
vattnet.

När Klas kom skrek någon av oss:

— Men titta, grabbar!

Klas gick förbi oss, såg ner på oss, gick
längst ut.

—- Ser du nånting, sade Tullarn och log.

Klas ställde sig på huk och stirrade ner i
vattnet.

—- Till vänster, sade Tullarn.

Och då steg Klas till vänster.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1932/0118.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 30 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|