Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Vad skriva de härnäst? Tolv nya svar på enquéten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VILHELM MOBERG:
Skriver en bok om en grupp människor,
som under de senaste åren nästan dagligen
anhållit att jag skulle skildra dem. De
ha blivit alltmer påträngande, och sedan i
somras håller jag på att göra dem till viljes,
då det är enda sättet att bli kvitt
vederbörande.
SVEN STOLPE:
Ni inbjuder mig, herr redaktör, till att
offentligt tala om mig själv. Detta är icke
vackert handlat. Om Ni har läst Torsten
Fogelqvist och andra grånade vismän, så vet
Ni, att i vårt land aldrig förut har
förekommit en så reklamhungrig och högfärdig
författartyp som den moderna, vilken jag
dess värre tillhör. Det hade varit riktigare
handlat, herr redaktör, om Ni i stället för
denna enquêtefråga tillställt mig ett brev,
lydande ungefär som så:
”Herr författare! Bonniers Litterära Magasin
vill vid sin start endast meddela Eder, att
vi under året icke kunna reflektera på bidrag
av Eder hand, då vi beslutat hålla oss till den
redan stadgade litteraturen och mer
ålderstigna författare av mer anspråkslös och
självkritisk typ. Särskilt vilja vi råda Eder
att icke till oss insända någon av de lätt
maskerade självbiografiska alster, varmed Ni
i likhet med de flesta av Edra kolleger för
närvarande uttråkar vår läsande allmänhet.
Däremot ställa vi oss principiellt icke
oförstående mot tanken, att Ni om ett tiotal år
efter vunnen stadga sänder oss ett eller annat
litet realistiskt bidrag. Med utmärkt högaktning.
Bonniers Litterära Magasin.”
Som Ni icke handlat i enlighet med här
antydda upphöjda principer, får Ni skylla
Er själv. Med den ohämmade glädje, som
varje tillfälle att få tala om mig själv
skänker min reklamhungriga själ, kastar jag
mig alltså över Eder fråga.
Vad jag för närvarande sysslar med?
Jo, med nya böcker. Dels med en liten
Verdandiskrift om André Gide. Dels med
ett skådespel ”Under strecket”, som — i
tekniskt förenklad form — skall framföras på
Studentteatern i Stockholm inom kort. Det
gestaltar ungefär samma idé som min roman
”Feg —”, och jag kan erkänna, att jag
tagit upp ämnet på nytt, egentligen därför
att knappast någon av mina kritiker ens
antytt och väl heller knappast förstått, att
min förra bok icke var ett försvar för den
gamla dubbelmoralen utan en bok om sexuell
tolerans. Naturligtvis är pjäsen annars fullt
självständig. Den spelar för övrigt bland
journalister i Stockholm, en miljö som är
mig mycket kär.
På sista sidan av ”I dödens väntrum”
utlovades en fortsättning. En och annan har
gissat, att ”Feg —” utgjorde denna fortsättning,
och att jag alltså hade för avsikt att
skriva en följd romaner utan närmare
sammanhang med varandra. Det förhåller sig icke
så. I år skall jag utsända en ny roman, som
bildar den omedelbara fortsättningen på
”I dödens väntrum”. Såvitt jag kan se,
kommer verkets centrala parti att ligga
någonstans i tredje eller fjärde delen. Den nu
följande har närmast karaktären av ett
intermezzo; huvudfiguren är icke berättaren utan
en sextioårig dam, madame Sallerin.
Slutligen bara en anmärkning: jag
betraktar själv dessa böcker liksom mina
tidigare som rätt betydelselösa försök under
en framtvungen paus i det arbete, som
intresserar mig mest — det vetenskapliga.
Mer kan jag verkligen, bäste herr redaktör,
icke i detta nu erinra mig om mig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
