- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
24

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Sven Stolpe: Madame Sallerin. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

Underbara veckor förflöto, jag växte sakta
in i kretsen, och Wenner fick rätt: i denna
okonstlade och okonventionella miljö kände
jag mitt blod syrsättas på nytt, jag rätade ut
min kropp, kände rappa tankar börja spela
bakom pannan och fick för första gången på
mycket länge lust att sätta mig ned vid en
skrivmaskin igen. Sakta återvände hälsan,
och jag kände för varje dag, hur jag åter
växte in i det levande, växande, arbetande,
sjungande livet omkring mig.

Madame Sallerin gick alltjämt omkring
och gladde sina vakna och skarpa ögon med
åsynen av ungdom och skönhet. Någon gång
kunde hon bli allvarligare. Detta särskilt,
när hon kom att tala om sitt förflutna liv.
Jag förstod icke mina vänners reaktion, då
jag första gången hörde henne berätta om
sitt förflutna; jag märkte, att några
ansträngde sig att dölja sin skrattlystnad. Själv
lyssnade jag intresserad på den gamla
damens berättelser om hur hon med sin
make farit vida kring i världen, suttit vid
ryska storfurstars bord och seglat norr om
Skottland tillsammans med en engelsk lörd.
Hon formade sina satser med stor säkerhet
och illustrerade sitt tal med så pregnanta och
auktoritativa gester, att jag alldeles
kapitulerade. Efter middagen kunde jag icke
underlåta att fråga min norske vän om
sammanhanget: varför hade man icke lyssnat på
hennes berättelser med respekt och vördnad?

Han log litet pinat men kom så med
förklaringen.

— Käre vän, sade han, det är en sak, som
ni förr eller senare måste veta. Madame
Sallerin är en stor levnadskonstnär, och vi
är alla här henne oändligt tacksamma. Men
hon lever icke bara i verkligheten utan också
i sina drömmar. Kanske består hennes
levnadskonst just i att hon på ett så underbart
sätt kan förväxla verkligheten och
drömmarna. Vi vill gärna låta henne berätta om

Ryssland och Kina och segelturer med
engelska lorder. Men, kära ni — hon har
aldrig varit utanför Frankrikes gräns! Hon
har inte ens varit gift! Hon var en tid en rik
mans älskarinna, men han övergav henne
snabbt, och efter den stunden har hon haft
det svårt. För sina pengar köpte hon det här
huset, och här bor hon sommar och vinter.
Ni kan själv se, att sommaren är en
paradisisk tid. Men tänk er själv, vad det vill
säga att bo här ensam bland ogina och snåla
franska bönder en hel vinter! Det får hon i
alla fall göra. Och hennes enda sällskap är
den lilla hunden . . .

Jag hajade till. Här stod jag alltså inför
ett självbedrägeri i stor skala. Jag tänkte över
saken under en ensam promenad genom
Rambouillet-skogarna. Bland annat erinrade
jag mig, hur hänfört madame Sallerin hade
prisat sin salongsmöbel, det enda hon ännu
hade kvar av sitt forna kungliga möblemang.
Hon hade den uppe i sitt stora sovrum i
andra våningen, dit ingen fick gå.

Jag beslöt fräckt nog att själv skaffa mig
kunskap. På kvällen, när jag upptäckte
madame Sallerin i en liggstol ute i
trädgården med ett glas kaffe i handen och en
liten svart cigarr mellan läpparna, smög jag
mig in i villan och rusade uppför trappan.
En sekund stannade jag utanför hennes dörr
— varför skulle jag gå in, när hon icke ville
det. Men min nyfikenhet var för stark, och
jag sköt upp dörren.

Jag stod som förstelnad av häpnad. I det
onekligen ganska stora sovrummet fanns
knappast några möbler alis, i varje fall icke
någon furstlig salongsmöbel! En enkel säng,
ett ännu enklare tvättbord och en stor stol,
annars ingenting. Jag sköt snabbt igen dörren
och skyndade ned. Madame Sallerin var
verkligen en kvinna för sig! Men jag kände en
liten tagg av oro inom mig. Kunde verkligen
detta fortgå? Skulle hon verkligen icke en

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free