Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Georg Svensson: Engelsk berättarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS
LITTERÄRA MAGASIN
SOMERSET MAUGHAM
i England och Amerika räknas som ett
klassiskt verk, är här oöversatt och i det närmaste
okänt. Man får därför hoppas, att när nu
en annan av hans romaner med
rekommendation av en av våra ledande författare och
med kraftig förlagsreklam utgives på svenska,
den skall röna ett rättvist mottagande av
publiken.
Det är nu ett tiotal år sedan boken utkom
på engelska, och den här givetvis vid det här
laget förlorat en del av sin bouquet, icke
minst om man ser den mot bakgrunden av
det senaste decenniets litterära utveckling.
Somerset Maugham är icke någon modern
eller kanske man skall säga modernistisk
författare. Hans människoskildring är förankrad
i förra seklets naturalism. I synnerhet torde
han ha lärt mycket av Maupassant, även om
han aldrig tillnärmelsevis når ned till samma
djup av människosjälen som denne. Och han
är sällan lika övertygande. Hans teknik är
bländande, hans erfarenhet outtömlig och
hans psykologiska utrustning fullt
vetenskaplig. Men han utnyttjar inte alltid sina rika
gåvor på ett ärligt sätt utan hemfaller åt
virtuositet och taskspelarkonster. För den
stormande applåden ovanpå en knalleffekt
offrar han gärna en mindre högljudd men
långvarigare berömmelse.
Hans berättarteknik är även den virtuos.
Han begagnar sig gärna av sådana gamla
knep som noter och litteraturhänvisningar
och drar sig inte för att då och då vid
någon otrolig passus i handlingen erinra om
att verkligheten stundom överträffar dikten.
Han använder med förkärlek jag-formen och
etablerar en intim kontakt med läsaren, till
vilkens stumma instämmande han då och då
vädjar. Efter att ha läst några sidor tycker
man sig nästan i fysisk bemärkelse höra
författarens verserade, intresserade och
egendomligt lidelsefria röst. Denna teknik ger
honom också rika tillfällen att en passant
diskutera den mänskliga naturen i
allmänhet. Hans åsikter därvidlag framföras med
mycken säkerhet och spiritualitet, och man
måste vara på sin vakt för att icke saklöst
ta dem för goda.
”Månen och silverslanten” kan betecknas
som en d:r Jekyll och mr Hyde-historia,
fastän personlighetsklyvningen i fallet Charles
Strickland icke äger rum parallellt utan
kronologiskt. Strickland har till sitt fyrtionde
år levat ett föga originellt liv som hederlig
börsmäklare med en god och tillgiven hustru
och vackra barn. Så, utan föregående varning
och alla förklaringar lämnar han familj,
kontor och social ställning och slår sig ner
i Paris. Man gissar på en passionshistoria,
men det visar sig, att han uppgivit sitt forna
liv för att bli målare. Det är ett sedan
barndomen instängt tryck, som plötsligt sprängt
sina fördämningar. I och med att han låtit
sig övermannas av konstnärsdriften ramla
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
