Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Ernest Hemingway: Mord på beställning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
— Vad var det? frågade han.
De två männen vid disken granskade
honom.
— Ali right, nigger. Stå still, där du står.
Sam stod där i sitt förkläde och såg på
männen vid disken.
— Ja, sir, sade han.
Al gled ned från sin stol.
— Jag följer med niggern och den här
gossen ut i köket, sade han. Gå ut i köket,
nigger! Och du följer med, gosse lilla!
Den lille mannen följde efter Nick och
Sam, kocken, ut i köket. Dörren stängdes
efter dem. Mannen, som kallades Max, satt
kvar vid disken mittemot George. Han tittade
inte på George, utan i spegeln, som gick
utmed väggen bakom disken. Henrys hade
varit saloon innan det blev lunchrestaurang.
— Nåväl, unge man, sade Max med
blicken i spegeln. Varför säger ni ingenting?
— Vad är det egentligen fråga om?
— Hallå, Al, gossen här vill veta vad det
är fråga om.
—■ Varför talar du inte om det för
honom? hördes Als röst från köket.
—- Vad tror ni det är frågan om?
— Jag har inte en aning.
— Vad tror ni?
Max tittade i spegeln hela tiden han
talade.
— Det vill jag inte säga.
— Hallå, Al, gossen säger att han inte
vill säga vad han tror det är frågan om.
— Du behöver inte skrika, jag hör ändå,
sade Al inifrån köket. Han hade stöttat upp
serveringsluckan med hjälp av en flaska
biffstekssås. Hör på, unge man, sade han från
köket till George. Stå litet längre bort utmed
baren! Och du, Max, litet mer till vänster.
Han liknade en fotograf, som håller på att
ordna för en gruppbild.
— Språka litet med mig, gosse! sade
Max. Vad tror ni kommer att hända?
George teg.
— Jag skall berätta, sade Max. Vi ska ta
livet av en svensk. Känner ni en stöddig
svensk, som heter Olle Andersson?
— Ja.
— Han äter här varje kväll, inte sant?
— Han kommer hit ibland.
— Han brukar komma klockan sex, inte
sant?
— Om han kommer, ja.
— Allt det där vet vi redan, gosse.
Försök ett annat samtalsämne. Brukar ni gå
på bio?
— Då och då.
— Ni borde gå oftare. Bio är fint för en
klyftig gosse som ni.
— Varför ska ni ta livet av Olle
Andersson? Vad har han gjort er?
— Han har aldrig ens haft tillfälle att
göra oss någe ont. Han har inte sett oss en
gång.
—- Och han kommer bara att få se oss en
gång, sade Al inifrån köket.
— Varför tar ni livet av honom då?
frågade George.
— Vi knäpper honom åt en bekant. En
liten väntjänst, förstår ni.
— Håll käft! sade Al från köket. Du
pratar åt helsike för mycket.
— Jag måste väl underhålla gossen. Inte
sant, duktig gosse?
— Du talar åt helsike för mycket, sade
Al. Niggern och min gosse roa sig själva.
Jag har bundit ihop dem så att de är som
ett par bästa väninnor i ett kloster.
— Du har vart i kloster, förstås?
— Man kan aldrig veta.
George såg på klockan.
— Om någon kommer så säg dem att
kocken är ledig, och om de inte går ändå,
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
