Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Karin Smirnoff: En sista hälsning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
hon en ofrivillig rörelse, som för att dra
om sig en osynlig aftonkappa, men hennes
armar svagnade, hon blev stående där hon
var, tanklöst stirrande på ett kopparstick,
som föreställde något sydländskt landskap
med kor och vattenfall och trädgård.
Mekaniskt läste hon det som stod inunder: ”Hoc
erat in votis.”
Utan att hon sett, hur han kom in, utan
att ett ljud hörts på den tjocka mattan, stod
professorn ett stycke ifrån och såg på henne.
Han var smärt och fin i sin frack, och det
vita, som hör till fracken, underströk
intrycket. Omärkligt smälte linjerna i hennes
kropp, hon såg tillbaka, och deras ögon, som
så många hundra gånger mötts i lyckligt
intresse för opersonliga objekt,
samman-gingo nu i en plötslig, blossande famning.
Det blev en tystnad, som rymde hela deras
innehåll på en gång. Det var, som om en hel
serie tysta krafter arbetat sig fram till just
denna punkt, för att oemotståndligt förenas
just nu. Dè röjde sig fullständigt, medan
hennes kropp ännu stod kvar framför tavlan,
återhållet stilla, och hans kropp behöll sin
vackra resning, med ett knä på en stolsits
och handen på karmen, utan att röras.
Någon gick i detsamma förbi den öppna
dörren. Hon tvangs att fatta sig och riktade
sin blick på tavlan, som om de stått och
betraktat den, han böjde sig lätt fram och
läste: ”Hoc erat in votis”, med halvhög röst,
nästan utan att veta det.
— Vad betyder det? frågade hennes
läppar.
— Det betyder, sade han närmare henne
och med en stämma, som helt tog henne i
besittning: Allt vad jag önskade, var detta!
Hon stod kvar, fullkomligt rusad av
tonfallet, fyllande hela det lilla lärda rummet
med sin kvinnliga, skimrande blodvärme.
Åter var det någon, som passerade dörren,
men vände om, och värdinnan kom in och
ropade muntert förtrytsamt:
— Nej, nu kommer jag verkligen och
enleverar er! Damerna börjar snart gråta
efter professorn, och herrarna går och slår
lovar i alla rum och söker efter Olga!
Sedan den kvällen hade de inte återsett
varandra mer än den korta stund, då hon
tillåtits besöka honom, vaktad av hustrun.
Hon hade känt i sina nerver allt, som brann
i hans och inte fick förrådas, hon hade
förstått vad som tryckts ned under det febrila
intresset för skrivbordet, och då hon ombads
gå, måste hon våldföra sig på sina känslor
för att inte störta på knä vid hans bädd
och under heta viskningar vrida bort dödens
händer från hans bröst. Hon visste, att när
hon gick, tog hon livet med sig.
Klockan slog en kvart över fyra. En svag
blåst började röra sig längs gatan, vände på
ett papper och for vidare, då med ens ett
besynnerligt skuggspel begynte flyta hit och
dit på rullgardinerna. Ljuskällan flyttades,
nytt ljus kom till, en bredaxlad figur rörde
sig fort, höjde och höjde på högra armen
och försvann, två kvinnoskuggor
sammansmälte och försvunno. Hon förstod att något
hänt, och hela hennes stora väsen höjdes i
våldsam protest. Med kramp i strupen
störtade hon nedför trappan, över gatan, till
hans port. Här möttes hon av ett hinder,
porten var låst, men utan besinning ringde
hon, tills den gick upp, och först utanför den
välkända tamburdörren hejdade hon sig vid
tanken på den ovilliga överraskning, som
skulle möta henne, om hon gjort vad hennes
bultande hjärta ville, skräcken hos honom,
som kanske inte längre skulle fatta, vad som
skedde, och tyglande den rasande, rivande
forsen i sina ådror, tryckte hon sig med
ryggen mot muren, medan ali hennes längtan
gick dit in. Hon kunde ingenting annat göra
i detta förtvivlade ögonblick än att öppna
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
