Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Artur Lundkvist: Virginia Woolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Att fästa medvetandets myriader intryck
på papperet och därav forma en människas
dag, det är vad Virginia Woolf försökt i
”Mrs. Dalloway”, 1925. Boken handlar om
en dag i London, klockan i Big Ben markerar
varje timme och tidens ström över storstaden
fångas i subtila prosadikter. I växelspelet
av ljud, ljus, dofter, stämningar blir mrs
Dalloway och bokens andra personer
likgiltiga abstraktioner, medier för
författarinnans iakttagelser av storstadens förrinnande
dag. På likartat sätt blir människorna
abstraktioner i den följande boken, ”To the
lighthouse”, där berättelsens vaga symbolism
ytterligare understryker förnimmelsen av
overklighet. Familjen Ramsay lever i en
sommarvilla vid havet. Ute vid horisonten
står ett fyrtorn som sänder sin sökande
ljuskägla genom nätternas dunkel. Där ute lever
fattigt folk och Ramsays planerar en färd
dit ut med några gåvor. Men färden blir
ständigt uppskjuten, små vardagsbekymmer
kommer emellan, kriget kommer,
sommarvillan står tom under flera år, rosorna
blommar i ensamhet, spindlarna spinner nät i
hörnen och dammet lägger sig över väggar
och tak, medan fyrtornets sken smyger tyst
in genom fönsterna i långa nätter. Ett år
kommer familjen Ramsay tillbaka, men nu
är hustrun död och barnen är vuxna. Äntligen
blir färden ut till fyren av. Och då glider
skildringen över i det symboliska, blir till
en målarinnas inre vision. Boken handlar om
illusionen och verkligheten, livets inre och
yttre plan i deras förvillande relationer och
förskjutningar. Mr Ramsay, den åldrade
skriftställaren, kan gott passera som ett
porträtt av författarinnans fader, medan
målningarna av livet vid havsstranden förefaller
som reminiscenser från somrarna i Cornwall.
”Orlando”, 1928, har Virginia Woolf själv
kallat en biografi. Hon har sett bort från
den gamla illusion som kallas personlig-
hetens enhet. Orlando lever som yngling på
ett stort släktgods under 1500-talet, skriver
på en dikt om den stora eken och har
amorösa äventyr på värdshuset. Han blir något
århundrade senare engelsk ambassadör i
Konstantinopel och förvandlas där till kvinna.
Och som ung kvinna färdas Orlando
tillsammans med zigenare, återvänder till
England igen, gifter sig och föder ett barn. Och
biografien slutar år 1928. En släktskildring?
Så kan man uppfatta boken om man vill.
För Virginia Woolf har huvudsaken varit att
få göra utsökta tidsskildringar och måla
minutiösa interiörer. Och så är det skeendet,
tidsströmmen hon försökt fånga något av.
Det ytterligt skärpta tidsmedvetandet är en
av hennes karakteristiska egenskaper.
Hennes senaste bok, ”The waves”, 1931,
är enbart sådana analyser av liv som
strömmar förbi med en flod av bilder i
medvetandet. Sex personer berättar alternerande
om sig själva, tre män och tre kvinnor som
öser ur sitt medvetandes bildström. Vad som
händer dem i yttre måtto får man inte veta,
det är de ständigt skiftande spegelbilderna
och hägringarna i deras inre som man får
skåda. Först är de barn, drömmer i skogen,
seglar med blomblad i vattenpussen och
smakar den första kyssens oro. De börjar
i skolan, de sändes bort att studera,
ynglingarna läser poesi, flickorna blir medvetna
om sitt yttre, och en dag skiljas de åt,
skingras ut i världen. En ägnar sig åt affärer,
en gör resor utomlands, en av flickorna blir
en lantmans hustru och föder många barn,
en annan vandrar under storstadens oändliga
rader av lyktor. De sex livsödena rullas upp
och flätas samman som filmremsor, blir till
en enda lång prosadikt, en trehundra sidors
prosadikt utan några mellanslag av vardaglig
normalprosa.
”Låt det existera, denna strand, denna
skönhet, och jag, för ett ögonblick försänkt i till-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
