- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
52

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Läser Ni klassikerna? Kåseri av Serge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

kväll och bläddrar i dessa vackert tryckta
volymer, skall man snart göra angenäma och
stimulerande små fynd, i ali synnerhet om
man har tillgång till någon kommentar eller
biografisk framställning (en kortfattad sådan
av utgivaren finnes för övrigt insatt som
förord just till den ifrågavarande
folkupplagan). Vi leta fram några mera pikanta
prov.

Stagnelius var bland annat regelbunden
kund på den förträffliga källaren Freden,
vilken låg väl till på vägen mellan hans
ämbetslokal och hans bostad, och det finns
en — dock kanske något suspekt — anekdot,
som visar oss skalden härjande med en
eldgaffel mot en ovälkommen gäst. Man har
emellertid länge haft klart för sig, att
skaldens diet kanske icke var den allra bästa,
och det väckte därför just ingen förvåning,
då man i en fullt pålitlig källa, nämligen
”Väckt Journal för Södermalms Brandvakts
Corps de garde år 1823” kan läsa en rapport
för den 8 mars, där det i betänkligt klara
ordalag heter:

”7:) Kl. 2 inkåm soldaterne n:o 125 o.
129 och förde med sig en okiänd mans
person som seger sig vara kanslisten vid Kongli
Exlens Expidition vid namn E. J. Stagneljus
som befans stånd vid ledstången nära sluss
inspäcktors husett vid söder sluss och befans
hann vara så af starka drycker beskennckt
att dett såg befruktands ut att han skull stupa
öwer ledstång och i strömen var fore å
van-nemde soldater hono hoflitt tilltalte då han
utbrast i flera qwäd ord emot dem vårföre
de honom arestere samt blef af behörig
patrull i widare arest af förd samtt instäles
i kongli polis kamaren kl. 10 f. m.

8:) Wid visindation befans på ovan nämde
J. Tängneljus tvene samansata nycklar samtt
42 skiling 8 runstycken banco.”

Kanske skall detta citat förnärma en och
annan. Känner man till, vilka rövarmetoder

den psykoanalytiska litteraturkritiken i våra
dagar i rent skadesyfte tillämpar mot levande
diktare, skall emellertid detta lilla avslöjande
knappast kunna väcka någon förtrytelse. Det
lär icke minska vår respekt för vår
litteraturs störste romantiker.

Stagnelius’ biografi är överhuvud ett
område, som vi nästan ingenting veta om, och
varje bidrag till belysande av skaldens
levnad kan därför hälsas med glädje.
Litteraturforskarna ha också nedlagt en
detektivbyrås hela skarpsinne på att avslöja skalden
i hans vardagsliv, närmast för att få
förklaringen till hans kärleksdiktning, som har
varit — och är — ett stort crux för den
vetgirige. En skarpsinnig yngre
litteraturhistoriker fick för några år sedan i Sjöholms
arkiv hos hovmarskalken greve Adam
Lewenhaupt se två Stagneliusautografer, som visade
sig rymma märkliga upplysningar. Den ena
var mindre intressant. Den andra hade
följande lydelse: ”Adieu, min bästa Syster. Din
tillgifna Bror Erik Joh. Stagnelius.”
Uppenbarligen har systern ur ett brev klippt ur
själva sluthälsningen för att bevara den som
ett minne. Forskningen, som gärna hade velat
känna hela episteln, har med oblida känslor
tänkt på den stund, då systern klippte sönder
det dyrbara brevet.

Emellertid — det fanns en möjlighet, som
ännu ingen hade tänkt på. Vår man lossade
försiktigt det lilla brevfragmentet och
lyckades också läsa de ord, som kunde upptäckas
på baksidan. Brevet visade sig vara identiskt
med ett förut känt, ur vilket ett annat
fragment blivit bevarat. Genom att sammanfoga
de två på olika håll bevarade bitarna kom
forskaren fram till följande text:

”(bruk)ar spatsera, och hwarifrån
stundom om aftnarna Fäst- och Harmoni-Musik
låter höra sig. Min Wärdinna är Enka efter
en Löjtnant, finska till Nationen, en rask och

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free