Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Johannes Buchholtz: Gårdssångarens debut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
johannes buchholtz
GÅRDSSÅNGARENS DEBUT
Det var en kall och obehaglig dag med
dimma och självmord i luften — mars, men
utan små blyga violer — hur skulle de för
resten kunna gro här på en bakgård vid
Vesterbrogade? Flottiga murar,
cementbeläggning med smutsig is i sprickorna, soptunnor,
många soptunnor och alla överfulla,
bucklade stuprännor — alltsammans grått och
kallt och fullt av livsleda. Kvällen förut hade
vicevärdens son Fredrik fallit ned i en
källartrappa och fått en hjärnskakning på kuppen.
Han låg och jämrade sig utan att ha återfått
medvetandet.
— Så, Fredrik, så, sade hans far med
jämna mellanrum till honom. Ty i den andra
sängen låg Fredriks mor och väntade på att
bli förlossad. Det var inte riktigt som det
skulle med henne, hon som annars var så
rask, när det gällde att sätta barn till världen
— hon hade gjort det sju gånger förr, så
hon var tränad. Men Fredriks olycka hade
bragt maskineriet i olag, för varje gång han
stönade, reste hon sig upp och glömde att
passa sina värkar. Vicevärd Rasmussen själv
satt i en skranglig gungstol mellan de två
sängarna, han var tjock omkring ögonen av
brist på sömn. Då och då läste han litet i
morgontidningen, men vad han läste, trängde
aldrig riktigt in i hans medvetande, och det
var nära, att han somnade från alltihop. Men
så gungade han sig vaken. Det gick ju inte
an, att han somnade. Barnen hade sänts till
skolan, och barnmorskan skulle komma
tillbaka först om ett par timmar. Gung-gung . ..
In genom porten kom två män, högst olika
att skåda, den ena en liten, stark, ganska ung
man med präktiga vita tänder och med
skeppsstävar och dannebrogsflagg på handen
— sjöman alltså — den andra en lång, smal,
kutryggig och knäande figur, svårbestämbar
till yrket. Men en sak var han: han var full.
Ändå var han den viktigaste av de båda. Han
visste, hur man skulle bära sig åt för att
tjäna pengar, mycket pengar. Genom att
sjunga på gårdarna! Fyrtio kronor kunde
man säkert komma upp till, om man hade
tur. Var det tillåtet? Nej, det var det
visserligen inte, men han visste, hur man skulle
komma undan polisen. Lita på mig, hade han
sagt, och så hade bolaget stiftats med honom
som ordförande. Tyvärr hade han blivit full
på vägen tack vare en sodavattensflaska, som
han bar i innerfickan — nästan plötsligt hade
han blivit alldeles full.
Men det kunde man ju inte göra någonting
åt, planen måste man försöka genomföra.
Sjunga med kunde den långe inte, men
dirigera kunde han i alla falla och samla in
pengarna.
— Börja, sade han, här är det, det här är
en förträfflig plats. Skrik ordentligt, så folk
hör, att vi är här.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
