Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Rütger Essén: Om det ryska folkets karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryska kärleken är ansvarslös, och att trohet
är ryssarna ett främmande begrepp. Säg då
likaväl att den ryska kärleken är osjälvisk!
Den ryska kvinnan vill skapa lycka med sin
kärlek, men som hon i detta hänseende
mestadels är ett stundens barn, begriper hon
ej vad trohet i västerländsk mening vill säga.
Men detta är detsamma som att den
synpunkten för henne är väsensfrämmande och
ovidkommande. Och allt skall dömas efter
sin art. Och för övrigt: även om den ryska
kvinnan nu verkligen reflekterar över
Västerlandets uppfattning härvidlag, så förkastar
hon den medvetet. Att kräva en kvinna ensamt
och helt för sig är nämligen ur rysk synpunkt
trång egoism. I denna trista och bedrövliga
värld vill den ryska kvinnan ge glädje,
glömska, ro, färg, fest, spänning och
skönhet. Hon ger också allt detta, och däri ser
hon sin uppgift som kvinna, som rysk kvinna.
Men hon är också människa. Och det är
hon mycket mer än de flesta av sina visa
systrar i Västerlandet. Hon vet att kvinnan
visserligen representerar en annan nyans i
tillvaron än mannen gör, att hon har sin
särskilda syn på allt i livet, en närmare syn,
en mera mänsklig och mindre abstrakt syn,
men hon vill icke därför låta sig instängas
inom en trängre sfär än mannens. Allt
skall vara dem gemensamt. Och allt är dem
gemensamt. Verkliga kamrater har kanske
män och kvinnor aldrig varit någon
annanstans än i Ryssland. Men där är de det. Och
enbart detta innebär en stegring av den
mänskliga tillvarons värde, för vilken all
världen borde vara Ryssland tacksam.
Måhända finner mina ärade åhörare att
jag uttrycker mig alltför allmänt. Jag skall
därför försöka gå rakt på sak. Här i Europa
talar man om kulturnivå, familjeliv,
hemkänsla. Man menar standardkläder,
kubikutrymme i bostäder, centraluppvärmning och
gasspisar. Allt detta är utmärkt. Men det är
icke allt. I Ryssland talar man om
arbetarkultur och den nya kommunistiska
människotypen. Man menar mänsklig förståelse och
ömsesidig hjälp. På ena sidan idealistiska
talesätt, men en sinnesriktning, inriktad
uteslutande på materiell komfort. På den andra
sidan dogmatiska politiska slagord av strängt
materialistisk karaktär, men en ärlig
mänsklig strävan mot andliga värden. På ena sidan
förhävelse över sin utomordentliga
kulturnivå. På den andra blicken mot framtiden.
Tro nu ej att jag med vad jag sagt velat
skyla över allt elände, all råhet och all
grymhet i den ryska verkligheten. Jag känner
detta allt lika väl som någon. Men jag menar
att ett folk skall bedömas efter sitt innersta
väsen och sin högsta vilja — varjämte man
skall komma ihåg hur mycket yngre det
ryska folket är än våra gamla västerländska
nationer. Vad som nu sker i Ryssland kan
för vår del närmast jämföras med renässans
och reformation. På den tiden var ej heller
vi så värst humanitära — men kanske mera
mänskliga än vi sedan blivit.
Och slutligen, högt ärade auditorium, var
lever konsten och skönhetslängtan just nu
med ett friskare liv än i Ryssland? Var
skapas det mera konst av verklig inre drift
än där? Vilket språk ger ett rikare och mera
melodiskt nyanserat uttryck åt allt mänskligt
än det ryska? Vi stuvar om våra gamla tricks
och effekter. Men konstens genius har flyttat
från oss — öster ut, till den ryska
morgonrodnaden slätter.
Mina damer och herrar, jag började med
att förklara, att jag älskade Ryssland och
ryssarna. Jag slutar på samma sätt. Jag talar
endast för mig, och ni anser måhända att
kärleken är blind, men överväg i alla fall en
stund, om ni verkligen kan finna det stora
problemet Ryssland uttömmande förklarat
med ett föraktfullt förnekande av allt jag
här sagt om de nya och säregna mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
