Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Sven Stolpe: Prästdöttrarna i Haworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
denna tid lärde hon sig alltmer uppskatta
sin chef, M. Héger, och förhållandet blev
till slut outhärdligt; när hon för andra
gången återvände hem, var hon uppriven i
sitt innersta av kärlek till M. Héger. Trots
att hon väl visste om att madame Héger
kände till och ogillade hennes känslor för
hennes make, vågade hon efter hemkomsten
skriva en rad brev till M. Héger och anhålla
om att åtminstone få stanna i postal
förbindelse med honom. M. Héger, som var en
rättänkande man, visade visserligen icke
dessa brev för sin hustru, men han invigde
henne i sina mycket fåtaliga svarsepistlar,
ja, några av dessa lät han hustrun
personligen skriva ut. Charlottes brev rev han
sönder och kastade dem i papperskorgen i den
fasta förvissningen, att han därmed för ali
framtid förintat de föga passande epistlarna.
Men breven ligga för närvarande i British
Museum, ha vi redan hunnit omtala. Hur
kommo de dit?
Madame Héger är förmedlaren. Denna
förträffliga borgarkvinna var bland annat
bekajad med den mycket borgerliga egenskap
som kallas nyfikenhet, och det finns ingen
anledning att fördölja, att hon icke en utan
fyra gånger utan sin makes vetskap ur hans
papperskorg fiskade upp fragmenten av
Charlotte Brontës brev och satte samman
dem till läsliga ark. Innehållet var väl
efter vår moderna smak icke alltför
chockerande men andemeningen dock tydlig nog;
den stackars engelska lärarinnan, som satt
hemma på sin faders prästgård, längtade
tillbaka icke bara till Bryssel utan framför
allt till M. Héger, och hennes känsla var med
ali säkerhet icke endast den dotterliga
tillgivenhet, som M. Héger själv önskade.
Dessa brev blevo liggande i madames
gömmor till hennes död. Omedelbart efter
denna gjorde hennes make en razzia bland
hennes papper och fann då bland annat
Charlottes brev, som han dock förmodligen
redan tidigare blivit konfronterad med, låt
vara att hela saken ganska snart fallit ur
hans minne. Illa berörd av att ännu en gång
möta dessa brev, kastade han dem för andra
gången i papperskorgen. Men även nu
underskattade han kvinnans betydelse i
världshistorien — nu var det dottern som gripen
av en alldeles riktig instinkt insåg brevens
betydelse och räddade dem ur
papperskorgen. Efter faderns död vände hon sig till sin
bror, professor Paul Héger, vilken också
tillrådde deras bevarande, och efter att passerat
ytterligare mr Marion Spielmanns händer
hamnade breven som sagt i engelskt arkiv,
där de ännu finnas att studera. Habent sua
fata epistolae.
Dessa rörande fyra epistlar rymma i
själva verket sanningen om den mest
kritiska punkten i den berömda författarinnans
historia. Man kan tryggt påstå, att vi ulan
dessa brev aldrig rätt skulle ha fattat, vad
som gjorde Charlotte Brontë till en av sitt
lands största författare. I E. F. Bensons
nyutkomna biografi kan man följa alla
faserna av denna sällsamma kvinnas tragiska
historia.
2.
Litteraturhistorien känner knappast en mer
fantasieggande miljö än den lilla prästgård
i Haworth, där de tre systrarna Brontë vid
sin fars och brors sida framlevde sitt fattiga
och händelselösa liv. Vi äro ganska väl
underrättade om alla detaljerna genom en lika
flitig som beskäftig dam, mrs Gaskell, som
omedelbart efter den sista systerns död
samlade allt tillgängligt material om
syskonkretsen och sammanförde det i en volym,
som räknas till den engelska litteraturens
märkligaste biografier. Det är sant, att i
denna volym finnas åtskilliga apokryfiska
anekdoter — bland annat om hur fadern,
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
