Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
jag hört talas om. Det lär existera en British
Academy, som bildades av Edmund Gosse
och Arthur Benson för många år sedan. Men
ingen vet någonting om den. Den var död
innan den föddes. Det enda sättet att få en
verkligt levande akademi i England är att
ha två — en för de saliga och en för de
fördömda. Då skulle man varje år kunna
anordna en trevlig gladiatorstrid mellan de
båda akademierna i Albert Hall
(biljettinkomsten kunde lämpligen gå till
författarnas pensionskassa). Riktiga svärd skulle
användas och endast ”tummarna upp” skulle
kunna rädda en sårad gladiator. En tredje
akademi, den kvinnliga, skulle sitta i en loge
och (med intensiv skadeglädje) följa
händelsernas utveckling. Den vackraste medlemmen
(jag föreslår miss Holtby, miss Vera Brittain
eller mrs Eadis från Cambridge) skulle
överräcka segerpalmen. Varje akademi skulle
bestå av tolv medlemmar, och i De saligas
akademi skulle, John Galsworthy, J. B.
Priestley, John Drinkwater, A. A. Milne, sir
James Barrie, Francis Brett Young, John
Masefield, Alfred Noyes, Rudyard Kipling,
J. M. Tomlinson, J. C. Squire och (om jag
i ali blygsamhet får föreslå det) jag själv
ha säte.
De fördömdas akademi skulle bestå av
Aldous Huxley, Harold Nicholson, Richard
Aldington, Theodore Powys, T. S. Eliot,
Herbert Read, I. A. Richards, John Cowper
Powys, Norman Douglas, W. Somerset
Maugham, E. Rickward och direktören för
förlaget Chatto and Windus.
Den kvinnliga juryn borde i rättvisans
namn bestå av representanter för båda
skolorna — Rebecca West, lady Rhonda,
Stella Benson å ena sidan och Clemence
Dane, Änne Douglas Sedgwick, Sheila
Kaye-Smith å den andra.
Albert Hall skulle vara fullpackat.
Äntligen skulle litteraturen av tidningarna jäm-
W. B. YEATS
ställas med en cupfinal i fotboll eller en
förstklassig boxningsmatch. Men den största
fördelen med arrangemanget skulle vara att
åtminstone hälften av Englands ledande
författare skulle bli ihjälslagna och då i första
rummet de gamla och försvagade, vilket ju
skulle vara förträffligt för de yngre
förmågorna, som länge gått och längtat efter
just något sådant.
Helt naturligt för resten. Otålighet är
lovvärd hos ungdomen. Se till exempel på det
kritiska mottagande, som beretts Kiplings
senaste volym, ”Limits and Renewals”. Med
så gott som en röst ha alla de yngre
kritikerna utropat: ”Kipling, sluta upp att skriva!
Din tid är förbi. Du intresserar oss mindre
än Elinor Glyns senaste missroman.” Och
likväl innehåller denna novellsamling tre
saker av överlägsen kvalitet, noveller, som
5. — B. L. M. 5.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
