Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Recensioner - G. S.: En distingerad naturvän - G. S.: Ungersk novellkonst - G. S.: Surrealistisk premiär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
ting helt förutsättningslöst och karakteriserar
sällan med konkret och slående skärpa, det
må gälla en fågels utseende och uppträdande
eller ett landskap. Han associerar omedelbart
iakttagelserna med emotionella ting och med
sitt av litterära upplevelser mättade
stämningsliv. När han lyssnat till en fågels aria,
hör han i sitt inre en svarsstrof av Stagnelius
eller Runeberg. Genren är inte okänd i svensk
litteratur; Hagberg har säkert även i detta
avseende lärt mycket av Böök. Varken läraren
eller lärjungen äro spontana natur- och
reseskildrare med visuellt skildrande förmåga.
Men vad de icke förmå skänka av
åskådlighet väga de upp genom fina meditationer och
utsökt förbindlighet.
Till slut en liten privat uppgörelse mellan
författare och recensent. Hagberg får i sitt
kapitel om Falsterbo Flomm tillfälle att säga
några ironiska ord om golfspelets
meningslöshet, som han finner så monumental, att
han i den lilla golfbollehs flykt genom
rymden ser en illustration av principen för
den mekaniska världsåskådningen, ”enligt
vilken olika liv på samma mållösa och
indifferenta sätt slungas ut, beskriva sin bana
utan att observeras och ända i mörkret”.
Knut Hagberg tior nämligen, att en
golfspelare slår till sin boll blott för att få se den
försvinna, likgiltigt vart. Nu är det emellertid
så, att om någonting här i världen har ett
mål, så är det golfbollen. Spelets princip
är nämligen att söka få ned den i ett avlägset
hål med endast 11,5 centimeters
genomskärning. Hade Knut Hagberg även vid detta
tillfälle använt sin kikare, skulle han säkerligen
listat ut sammanhanget. Han skulle då säkert
också konstaterat, att det näppeligen är
möjligt ens för den oskickligaste golfspelare
att hugga sig själv i foten med klubban.
Däremot kan man i golf liksom på alla
andra livets områden någon gång hugga i
sten. G. S.
Ungersk novellkonst.
Ungerska noveller valda av Signe och
Bela Leffler. Med förord av Fredrik
Böök. Norstedts. 5: —.
Norstedts ha haft det goda uppslaget att
i en vacker liten volym samla ett tjog noveller
av moderna ungerska författare. Urvalet har
gjorts av Signe och Bela Leffler, och Fredrik
Böök skriver med sympati och värme ett
litet förord, där han med några
summariska linjer drar upp den nationella ungerska
litteraturens korta utvecklingsgång. Huruvida
urvalet är representativt kan en outsider
naturligtvis inte yttra sig om. I varje fall ger
det en omväxlande och lättläst lektyr och
låter oss ana en livaktig litteratur. Även
kvaliteten är tämligen växlande; där finns
ganska mycket kattguld insprängt mellan
ädelstenarna och det förefaller som om
utgivarna överrepresenterat den fantastiska
novellen av mondän typ. Mest genuina verka
de humoristiska sakerna, och finge
recensenten välja ut en favorit bleve det väl
Kalman Csathös ”En gammal melodi”. Molnär
överraskar med en groteskt vacker,
meningsfull och naturligtvis spirituell saga.
Värdefulla biografiska notiser avsluta volymen, som
ger ovanligt stor valuta för en femma. G. S.
Surrealistisk premiär.
gunnar ekelöf: sent på jorden, dikter
1927—31. spektrum. 3:—.
I en utomordentligt pretentiös volym,
tryckt av Bröderna Lagerström med en
vördnad som om det gällt Shakespeares
sonetter, framlägger gunnar ekelöf (varför
detta fatalt gammalmodiga f i namnet?) de
första svenska proven på surrealistisk vers.
Det sker i grevens tid, ty man har en bestämd
känsla av att surrealismen i konst och
litteratur redan börjat förlora sin tjusning
utomlands. Hugh Walpole påpekar i sitt
londonbrev i detta nummer, att (den av tidskriften
Spektrum oproportionerligt omhuldade)
surrealisten T. S. Eliot redan är föråldrad i den
yngsta engelska poetgenerationens ögon, och
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
