Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Recensioner - G. S.: Surrealistisk premiär - G. S.: Ny svensk prosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
att dikten efter sitt kanske hälsobringande
dopp i det undermedvetnas grumliga vatten
åter tagit den medvetna verkligheten i
besittning. Den fine engelske kritikern Desmond
MacCarthy har också i en artikel i denna
tidskrift (Såpbubblor, B. L. M., mars) sagt
några kloka ord om det dubiösa värdet av att
låta den babblande dåre, som vi alla bära
inom oss mer eller mindre säkert inspärrad,
komma till tals i dikten.
Ekelöfs diktsamling är emellertid ett
värdefullt belägg för att den surrealistiska
strömningen varit kännbar även i Sverige. Den är
långtifrån talanglös, författaren förefaller att
ha stora poetiska möjligheter, och det retar en
därför desto mera, att han skall ha isolerat sig
inom en så exklusiv form. Läser man dessa
dikter får man ovillkorligen samma känsla
som när man ser ett vackert föremål, som
tappats i golvet och slagits i tusen spillror.
Naturligtvis har även en dylik förödelse sin
stämning, och naturligtvis kan det ligga något
patetiskt och fantasieggande över ett skönt
fragment, som slitits ur sitt sammanhang, men
att basera en hel uttrycksform på
desorganisation och intellektuell och emotionell
viljelös-het är esteticism av osundaste sort. Grekerna
föreställde sig, att Apollon meddelade sig med
människorna genom Pytias i hysterisk extas
uttalade ordramsor, vilka av prästerna
omformades till begripliga svar på hexameter.
Det är en överdådig bild av den poetiska
skapelseprocessen. Surrealisterna äro icke
ödmjuka nog att nöja sig med att vara
tempeltjänare, de vilja vara Pytia i egen hög person.
”krossa bokstävlarna mellan tänderna
gäspa vokaler elden brinner i helvete kräkas
och spotta nu eller aldrig jag och svindel
du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
Vi börjar om.”
Oraklet ekelöf har talat. Den sista meningen
är fullt begriplig och i hög grad värd att
tagas ad notam. G. S.
Ny svensk prosa.
Eyvind Johnson: Natten är här.
Bonniers. 5: 50.
Man läser Eyvind Johnsons noveller med
rikt utbyte under själva läsningen. Man
beundrar hans utmärkta stil, man roas av
hans infall och hans sätt att liksom stanna
förundrad inför en av sina egna reflexioner,
och man medger gärna, att han äger förmåga
att skapa stämning och atmosfär kring sina
figurer. Men man känner likafullt, att det är
något galet med nästan alla dessa berättelser.
Det är inte så lätt att sätta fingret på den
sjuka punkten, men mitt subjektiva intryck
är, att novellerna äro skrivna utan plan, vilja
och mål. De äro, om uttrycket kan förstås,
produkter av skrivandet: den ena meningen
har givit den andra, det ena infallet det
andra. Kompositionsschemat är arabeskens.
Några av de avslutande, för övrigt mycket
skojfriska, klassiska novellerna äro
obestridligen tillkomna på detta sätt, de äro rätt och
slätt artistiska ordlekar, kryddade med ett och
annat visdomsord. Esteticismen lurar på
Eyvind Johnson liksom på många av hans
jämnåriga, och vad man nu närmast
tillönskar den sympatiske och begåvade diktaren
är större allvar, hårdare tag och klarare
mål.
Dagmar Edquist: Kamrathustru.
Bonniers. 4: 75.
Denna debutroman i serien Moderna unga
människor har fått ett tämligen
reservations-löst gott mottagande. Betraktar man den som
en nutidsberättelse utan konstnärliga anspråk,
kan man heller inte gärna annat än berömma
den. Boken är intelligent och redbart skriven
utan alla floskler och estetiska ornament.
Författarinnan ger sig aldrig sken av att
kunna mer än hon förmår. Hon resonerar
klokt och fördomsfritt över kärlek och
äktenskap och klarar sig förvånansvärt bra
utan både Freud och den nya sexualmoralen.
Hennes skildring är full av intelligenta,
äktkvinnliga iakttagelser, hennes karaktärer
förträffligt och trovärdigt tecknade. Den
svenska litteraturen har väl knappast något
att hoppas av Dagmar Edquists vidare
produktion, men den så kallade romanläsande
allmänheten har ali anledning att önska, att
hon måtte i rikaste mån infria de löften, som
starten givit. G. S.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
