Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Mrs Rizzo tog emot pengarna. Det var en
besynnerlig present. Den bestod av tre
dollarsedlar, en tjugufemcentslant, en
tiondelsdollar och tre pennies.
— Tackar så mycket, mrs Willingdon, sade
gumman, tackar så mycket.
Mrs Willingdon gick tillbaka till sitt glas,
som hon lyfte och drack ur. När hon satte
ner glaset, gjorde hon en liten grimas.
— Smakar det illa? frågade mrs Rizzo
deltagande.
— Ja, gräsligt illa. Hon tog sin väska och
sade: God natt, Sara, och god jul!
Sedan vände hon sig om och gick. Mrs
Rizzo följde efter och stod i dörröppningen
och såg henne passera den stora, fyrkantiga
hallen och gå uppför den skära
marmortrappan. Gumman tänkte på, hur liten och
spröd hon såg ut i sina svarta kläder emot
den tunga marmorbalustraden. ”Det är en
riktig dam, det”, tänkte hon. ”Det är inte
många av hennes sort som kommer hit. Gud
signe henne.”
«
Där uppe fångade Beppo en skymt av
henne, så fort hon kom in i den stora
matsalen. Hon stannade ett ögonblick i dörren
och såg skrämd och osäker ut, tills
hovmästaren Henry fick se henne och leende kom
emot henne tvärsigenom rummet. Beppo
kunde inte höra vad han sade, men i en
plötslig våg av svartsjuka glömde han totalt
miss Jellyman och Maudie (vilka under stor
munterhet kommit ända till osten) och reste
sig för att gå fram till Henry och mrs
Willingdon. Om någon skulle ta emot henne,
så var det han. Henry kunde hålla sig till
sitt.
Han hade passerat halva rummet, innan
han såg att Henry berett henne plats i ett
hörn och just räckte henne matsedeln.
Någonting i denna vanliga, konventionella hand-
ling kom honom plötsligt att inse att han
gjorde sig löjlig och han hejdade sig i ett
anfall av oöverkomlig blyghet. Vad skulle han
säga, om han plötsligt stode framför henne?
Vad hade han för ursäkt för att ett, tu, tre
verka så familjär? Kanske hon inte ens ville
veta av en speakeasydirektörs uppmärksamhet
-— en fin dam som hon! Damteorin förlamade
honom. Medan han stod och tvekade, såg han
Henry skriva upp hennes beställning och
lämna bordet. Hon tog av sig hatten och
lutande huvudet mot ryggstödet slöt hon
ögonen. Han såg att hon var trött och ville
vara i fred och dröjande återvände han till
Maudie och miss Jellyman, just som Tony
ännu en gång kom in genom dörren.
Den här gången var det Iris.
— Vad skall jag göra med henne? frågade
Tony.
Beppo reste sig och vände ryggen mot miss
Jellyman, så att denna ej skulle höra honom
tala om en sådan som Iris.
— Jag kan inte ta hit henne, sade Beppo.
Jag har damsällskap.
— Skall jag skicka henne dit opp?
— Jaa, varför inte? Sa du till henne att
hon måste uppföra sig anständigt?
— Jaa, jag visiterade henne. Hon har
ingen revolver.
— Bra. Ja, säg henne att jag är upptagen.
Hon får stanna där uppe, tills jag kommer.
Han tog fram en cigarrett och tände.
— Men om hon inte vill gå dit opp då?
frågade Tony.
— Säg att hon får välja mellan att gå upp
eller bli utkastad.
— O. K.
Tonv skulle just gå, men Beppo sade:
— Vänta.
— Vad är det?
— Är hon på dåligt humör?
— Nej. Hon föreföll likasom lugn — inte
så skrikig som vanligt. Tony flinade plötsligt.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
