Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
gick av två gånger till, men kulorna förirrade
sig den ena in i väggen och den andra upp
i taket. Sedan lade han beslag på revolvern.
Han slog till henne i ansiktet och sade:
— Du är inte kvick nog, min tös. Det är
inte första gången det skjuts på mig.
Dörren öppnades och Tony kom in. När
han såg Beppo stå oskadd med skjutvapnet
i handen hejdade han sig med munnen
gapande av förvåning. Iris, som fortfarande
låg i en hög på golvet, började skrika
hysteriskt.
Beppo stoppade vapnet i fickan och sade:
— Jaha, där ser du vad vår gäst tagit sig
till. En riktigt fin liten flicka. En riktig liten
familjeflicka, ett stöd i livet.
— Hon hade ingen revolver, sade Tony.
Jag visiterade henne.
— Hon hade en i boan. Precis som en
filmprimadonna.
Iris snyftade och skrek:
—• Håll käften på dig, stora oxe där! Laga
så att jag blir arresterad. Det skulle just vara
likt dig.
Beppo låtsade inte om henne. Till Tony
sade han:
— Bjud damen armen. Hjälp henne upp
och gå sedan ner och säg till orkestern att
spela det skrälligaste stycke de har. Hon
kommer att skrika som fan, när vi kastar ut
henne.
Tony lade en schimpansarm om ryggen
på henne och lyfte upp henne i den stora
länstolen bredvid nattduksbordet och gick
utan ett ord. När han gått, satte Beppo sig
på sängen och tog upp revolvern ur fickan.
Den var liten och elegant med kolv av
pärlemor. Han synade den en stund, skrattade
och sade:
—- Jaså, du går på lejonjakt med
flug-smälla. Var har du fått tag i den?
Iris plockade upp sin väska och tog
alltjämt snyftande fram en liten spegel, som
hon såg sig i. Hon var illa åtgången. Hatten
satt alldeles för mycket ned över ena ögat och
mascaran hade runnit i svarta strimmor
nedför de omsorgsfullt målade kinderna. Beppo
såg på henne och tänkte kallt: ”Hon ser
ingenting ut, annat än när hon är nymålad.
Hon ser ut som en uppasserska på ett ölkafé.
Första klass är hon då inte.”
Utan att se på honom sade hon:
— Titta vad du gjort med mig. Det är
verkligen likt dig att slå ikull en kvinna.
Beppo flinade.
— Kanske du ville jag skulle stå still,
medan du hade en liten
målskjutningsövning ?
— Jag tror du tycker om att slå kvinnor.
Jag tror nästan det.
— Nej, det är det värsta jag vet. Jag har
aldrig burit hand på något annat fruntimmer
än dig, men du tigger ju smörj.
Iris gick fram till spegeln och tog av sig
hatten och kammade sitt platinahår. Sedan
målade hon läpparna och pudrade näsan.
Beppo följde henne med ögonen. Till slut
sade han:
— Tänker du gå hyggligt härifrån eller
måste jag låta kasta ut dig?
Hon fortsatte lugnt att måla sig.
— Jag tänker inte flytta mig ett steg. Jag
har rätt att vara här. Om du kastar ut mig,
tänker jag ställa till ett sådant oväsen att du
ångrar dig.
Tony kom in och med honom en skräll
av musik. Orkestern en trappa ner hade lytt
hans order. Dragbasunen och kornetten gjorde
sitt bästa.
Beppo reste sig.
— Bär ner henne, sade han, så tyst som
möjligt och lyft ut henne.
Iris vände sig från spegeln med en häpen
blick.
— Om någon av er rör mig, så kommer
jag att skrika så att det hörs till Brooklyn.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
