Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. Augusti 1932
- Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
sökt. Hon fick inte dö. Hon fick inte gå ifrån
honom. Hon hade lett emot honom.
Han lade ömt sin stora, muskulösa hand
på hennes panna och fann att den var kall
och fuktig.
Tony kom in med hennes handväska, som
han lade på bordet bredvid sängen.
— Vad är det nu fatt?
Beppo vände sig om.
— Hon är sjuk. Det är något galet med
henne.
Då såg Tony på henne och sade:
— Ä, är det mrs Willingdon.
— Skaffa hit doktor Emery, sade Beppo.
Han sitter i hörnet vid baren.
Tony gick och Beppo ropade efter honom:
— Be Sara komma upp. Vi kan behöva
henne.
Sedan satte han sig på sängkanten och tog
upp en av de små, vita, ringlösa händerna
och började sakta gnugga den, medan han
såg på henne och muttrade för sig själv.
*
Läkaren var en medelålders herre med
mycket ljusa blå ögon och grått hår. Han
hade druckit för mycket och gick litet osäkert.
Han följdes av Tony och strax efter av den
rynkiga Sara. Läkaren kom fram till sängen
och Tony och Sara stodo kvar vid fotändan.
— Vad är det fråga om? sade doktorn.
Beppo, som var mycket blek, svarade:
— Jag vet inte. Hon svimmade.
Doktorn tog hennes hand och räknade
pulsen.
— Jag skulle ha kommit förr, sade han,
men jag trodde ni ville sköta era egna
affärer.
— Tack. Men hon är inte berusad. Det är
inte det som är felet. Jag har givit akt på
henne hela kvällen. Hon har inte fått i sig
så mycket så att en kattunge kunde bli full.
När läkaren var färdig med pulsen såg han
på henne en stund och lyfte sedan upp
ögonlocken och såg på ögonen.
— Nej, sade han, det verkar inte som
sprit. Han såg en lång stund tyst på henne
och sade sedan: Jag undrar om hon tagit in
något?
Och Sara sade plötsligt:
— Ja, det har hon. Hon tog in något ur
en flaska, då hon kom i kväll.
— Vet ni vad det var?
— Nej, men hon stoppade ner flaskan i
sin väska.
— Var är hennes väska?
— Där, sade Tony och pekade på bordet.
Henry tog upp den och gav den åt mig.
Läkaren tog den och letade fram en liten
flaska. Beppo såg på honom, medan han
luktade på den och tog upp glasögonen och
läste på etiketten. Sedan sade han lugnt:
— Jag kunde tro det. Till Beppo sade han:
Har ni någon som kan springa till ett apotek
med detsamma?
— Tony, sade Beppo.
Doktorn tog fram en penna och skrev
något på en papperslapp, som han räckte
Tony.
— Skaffa det här kvickt — ju fortare
desto bättre. Det är två saker. Säg dem att det
brådskar.
— Gå till Shers, sade Beppo. De har
öppet ännu.
Tony gick och Beppo frågade doktorn:
— Vad är det?
— Hon har försökt förgifta sig.
Beppo svarade ej först. Han såg på flickan
och sade sedan lågt:
— Tror ni hon kan räddas?
— Om vi har tur. Det gäller minuterna.
Doktorn stoppade in glasögonen och frågade:
Vem är hon?
— Jag vet inte, sade Beppo. Hon heter mrs
Willingdon. Det är allt jag vet.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0439.html
