Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
— Jag förmodar att sådant här
förekommer då och då i ert yrke, sade doktorn.
— Nej. Inte så här, sade Beppo, men
läkaren förstod ej vad han menade. Han satte
sig upp i stolen och sade:
— Underligt att det inte händer oftare än
det gör, så som kvinnor lever nuförtiden.
En kvinna är inte skapt att härda ut med
ett sådant liv.
Beppo vände sig hastigt om:
—• Å, hon är inte sådan. Det är det jag
inte fattar. Hon har alltid varit lugn och en
fullkomlig lady. Hon är inte som de andra
där nere. Då märkte han att doktorn såg på
ödeläggelsen i rummet och sade: Det är
förargligt att det skall se ut så här, men vi
hade en slags olyckshändelse här i kväll.
Läkaren, var en tystlåten herre som hade
sett en hel del i livet och dessutom var han
taktfull trots sin lindriga berusning, så att
han gjorde inga kommentarer. Men han lade
märke till det prydliga lilla hålet i
sidenslaget på Beppos smoking och förstod
plötsligt att det var något mellan Beppo och
flickan som låg medvetslös på sängen. Vad
det var, hade han ingen aning om, men han
sade sig att det angick honom ej.
I detsamma gick dörren upp och Stora
Tony kom andfådd in med snön ännu kvar
på sin svarta smoking. Doktorn öppnade fort
paketet han hade med sig och tog fram en
liten spruta som han fyllde ur en flaska,
varpå han sköt upp mrs Willingdons
kappärm och försiktigt körde in sprutan i hennes
arm.
Han stod en stund och såg på henne och
lade sedan vänligt handen på Beppos axel
och sade:
— Jag tror att det skall gå bra.
Beppos hand tryckte hans i ett kraftigt
grepp och doktorn hade en känsla av att det
var någonting hos Beppo han tyckte förfärligt
bra om och att han gjort det ända sedan han
sett honom första gången.
— Jag är där nere, om jag behövs, sade
han. Jag går inte hem, förrän jag är säker
på att hon är riktigt bra. Jag sitter där nere.
Skicka bara efter mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
