Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
stund, sade miss Jellyman. Jag har alltid
varit för stel och värdig.
Maudie satt och kisade med ögonen.
-— Res dig upp! sade hon plötsligt.
— Vad?
— Res dig och snurra runt!
Utan att veta varför, om ej emedan hon
så länge varit van att lyda order, reste sig
miss Jellyman och snurrade långsamt runt.
När hon satt sig igen, sade Maudie:
— Ja, du kunde göra mycket mer av dig.
— Hur då? Vad menar du?
— Jag menar med kläder och hår och hy.
Jag skulle vilja ta hand om dig.
Miss Jellyman teg en stund, något
konsternerad av Maudies entusiasm. Till slut
sade hon:
— Vad kunde du göra?
-— Jag skulle göra om dig.
-sr- Det är för sent nu, sade miss Jellyman.
— Det är aldrig för sent.
— Det skulle ingenting tjäna till. Inte nu.
Det är för sent. För resten skulle jag inte ha
någon glädje av att ge ut pengar på kläder.
Jag går aldrig ut någonstans och för resten
har jag inte råd. Jag måste spara vartenda
öre.
Maudie lyfte sitt champagneglas och drack.
Sedan sade hon:
-— Bry dig inte om det. Jag har fått en
idé och när Maudie får en idé, så händer
det något.
I detsamma dök Stora Tony upp bredvid
dem och sade:
— Ursäkta, Maudie, men Beppo undrar,
om du vill komma upp ett ögonblick.
— Naturligtvis. Vad vill han? Var har
han hållit hus* hela tiden?
— Ja, han har haft det obehagligt. Det
tycks som om fruntimret, som svimmade,
försökt begå självmord.
— Miss Healy? Självmord? frågade miss
Jellyman häftigt.
— Hon heter mrs Willingdon. Det är allt
jag vet om henne, sade Tony.
■— Kanske jag kan hjälpa med något, sade
miss Jellyman. Kanske jag kunde vara till
någon nytta.
Tony ryckte på axlarna:
—■> Han sa bara Maudie.
Maudie samlade upp sin hermelinscape och
svepte den om sina kraftiga skuldror.
— Visst kommer jag. Jag gör allt för
Beppo. Var är hon? frågade hon Tony.
•— I rummet åt gatan. Det med den stora
sängen.
Maudie vände sig till jniss Jellyman.
— Jag är strax tillbaka, söta du. Gå inte!
När Beppo hörde dörren stängas efter
läkaren tog han på nytt upp flickans hand
och såg länge förundrat på den. Han märkte
att hon börjat andas mindre tungt och att det
ryckte litet i hennes ögonlock.
■ Medan han tittade ner på henne, tänkte
han: ”Jag är tokig som kan tro att en fin dam
som hon ens skulle vilja se åt mig”, och
en gränslös ödmjukhet förkrossade honom.
”Kanske hon inte alis är som jag tror”,
tänkte han. ”Kanske hatar hon mig, när hon
vaknar, därför att jag tagit upp henne hit.”
Och ännu en gång skämdes han för rummets
vilda oordning. Vad skulle en fin dam som
mrs Willingdon tänka, när hon kom till
medvetande igen och fann sig på ett sådant ställe?
Hennes kläder voro litet luggslitna, men de
voro fläckfria och välpressade, hennes blus
var ren och vit och hennes händer vita och
mjuka, inte som Iris’ händer, vilka stundom,
trots den eldröda fernissan på de vassa
naglarna, sågo ut som om de behövt tvättas.
Han försökte föreställa sig hurudant hennes
liv varit och hur det kunde vara att bli
uppfostrad som en fin dam och han avundades
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
