Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Erich Kästner: Fem dikter. I svensk tolkning av Gunnar Mascoll Silfverstolpe: - Kort vägledning genom ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER AV ERICH KÄSTNER
KORT VÄGLEDNING GENOM
UNGDOMEN
Man står i staden, där man levt som yngre,
där ens föräldrar och magistrar gå
och andra, som man helt glömt namnen på.
Och varje steg, man tar, känns liksom tyngre.
Man står vid kyrkan, där man sjöng en gång
och tänker på att man har slutat sjunga.
Där ligger trappan, som man tog i några språng.
Man ser på den. Där rusa andra unga.
Och där står slaktar Kurzhals i sin dörr.
Han är sig lik. Han har ju åldrats bara.
Man vinkar alldeles precis som förr.
Han undrar mycket vem den där kan vara.
Man åker spårvagn. Konduktören ropar ut
var hållplats med en smula trötta toner.
Det är det gångnas glittrande stationer.
Man trodde, att de dött. De finnas som förut.
Man stiger av. Och tvekar. Grips av skräck.
Nu vänta molnen och nu hejdas alla vindar.
Man går om hörnet och vid nästa häck
ser man ett gråsvart hus bland kala lindar.
Där ligger skolan, där ens första liv flöt hän.
I sovsaln brinner än och osar gasen
och månen simmar än bland parkens trän
och pannor pressas hårt mot fönsterglasen.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
