Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Erich Kästner: Fem dikter. I svensk tolkning av Gunnar Mascoll Silfverstolpe:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
Kästner vore emellertid outhärdlig, om han
uteslutande odlade sina nihilistiska tendenser.
Nu lägger han emellertid — oftast tveksamt
— i dagen en absolut äkta känsla för
mänskligt lidande och en lika uppriktig vördnad
för mänsklig ”castitas”, som ter sig för
honom som en i förstone otrolig uppenbarelse,
där den möter bland ali förvrängdheten och
förljugenheten. Det är framför allt i den
stora rundmålningen ”Leben in dieser Zeit”,
som detta medlidande och denna respekt
komma till synes, men egenskaperna göra sig
även gällande på andra håll i hans diktning
— han hejdar alltid sitt bart huggande svärd
inför moderskärleken och inför barnet och
den tidiga ungdomen. Entusiastiska anmälare
ha jämfört Kästner med Heine. Jag har efter
studier av den moderna samhällskritikern
läst om ”Deutschland, ein Wintermärchen”
och måste tillstå att det finns visst fog
för denna jämförelse.
Kästner är ett
århundrade mera
illu-sionsfri, gränserna
för vad som kan
sättas på tryck ha
vidgats fantastiskt
sedan Heines dagar
-— men de två äro
av samma virke. De
ha hätskheten
gemensam men också
förbättringsivern — och
vekheten.
Hur man än
reagerar mot den
mentalitet, som speglas
i Kästners dikter, så
bör man erkänna att
han är en mycket
betydande konstnär.
Hårdhänt realism har
av honom smälts in
ERICH KÄSTNER
i en form med utpräglad lyrisk sving, och
målmedvetnare än någon poet, jag känner,
använder han de konkreta detaljerna och de
epigrammatiskt skurna satserna som
verkningsmedel. Han skriver helst en sorts
ballader, som stå mycket nära moderna
revyschlager —- åtskilligt av den sentimentalitet
och den vulgaritet, som vidlåder genren har
slungats in i stöpet — men resultatet har i de
flesta fall blivit ett vankfritt mästerstycke. Jag
förmodar att Kästner i de flesta hänseenden
uppfyller de krav, som en rättrogen
modernist ställer på tidens diktare — men i ett
hänseende gör han det bestämt icke: han
håller sig definitivt borta inte bara från preciös
rebusstil utan även från den fria versens
vildmarksdomäner. Han talar omedelbart,
klart och vidunderligt pregnant och är på
det området nog fördomsfri att anknyta till
traditioner från en tid, som han i övrigt
står minst sagt
främ-• mande för. Man är
som yrkesman glad,
att han säger det han
har på hjärtat på
ett språk, som passar
till innehållet som
handske till hand.
De fem dikter av
Erich Kästner, som
j ag här sökt tolka,
delvis i ganska starkt
omskrivande form, ge
bara några drag av
hans diktarprofil och
knappast de mest
frappanta. En
obunden översättare väljer
efter sitt kynne och
vill i varje fall inte
inlåta sig på ett för
honom motbjudande
företag.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
