Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Seán O’Faoláin: Bombfabriken. Novell. Översättning av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOMBFABRIKEN
öppnade de hennes dörr och dammade och
städade rummet och de tände en stor brasa
framför henne och de hällde mjölk i hennes
glas och satte in sin egen mat i hennes
skafferi. Därefter gingo de helt djärvt ut på
torget och gatorna en kort stund före
aftonringningen, när alla människor hade bråttom
hem. De tillbragte natten i en liten stuga på
höjden alldeles sydväst om staden, sittande
tillsammans tysta och hand i hand, så snart
de blevo ensamma. Norah slängde av sig
skorna och för att glädja Leo släppte hon
ned sitt hår över skuldrorna.
— Jag är rädd, älskade, sade hon till
honom, att det är gråa hår i det.
— Jag kan inte se några, sade han som
artig kavaljer.
— Och jag skall inte söka efter dem, sade
hon glatt och tryckte hans hand hårdare.
Om de velat flytta blicken från den gamla
bordslampans varma ljuskrets hade de genom
det öppna fönstret kunnat se stadens
eldflugor långt under dem, en tunn ramp åt
natten, men här, där de kände lukten av mark
och knoppningstid, hade de ingen önskan att
blicka ned i denna mörka kittel med sina
tusen blinkande ögon. De skulle ändå inte
om de tittat ha sett någon stad utan blott ett
hus vid torget med fisk- och grönsaksavfall
framför porten och skällande hundar på
gården bakom och den enda invånaren
väntande på sin begravning, sittande
framför den varma elden, stirrande stelt in i
lågorna med Dödens vidöppna ögon.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
