Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Artur Lundkvist: Robinson Jeffers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ROBINSON JEFFERS
Hon drivs av en passion att göra det hon
fruktar mest. Armstrong blir hennes älskare
och tar henne med sig därifrån. Men Thurso
släpper henne inte så lätt, han söker rätt på
henne och tvingar henne med sig tillbaka.
Och åter lever Helen på den dystra farmen,
bunden för livet vid denna karga plats och
denne hårde man. Hon försöker bli stark
som han, känslolös som han, hålla sig rak
och kämpa med livet. Hon är svartsjuk på
den nya pigan som Thurso skaffat under
hennes bortovaro, hon tar henne med att bada
i det stormande havet och triumferar över
henne med sin viljestyrka och sin praktfulla
kropp. Krymplingen Mark, som i motsats till
brodern är vek och drömmande, kommer till
henne om natten för att vinna hennes kärlek.
Men hon kan Inte ge sig åt honom, emedan
han är för vek, och han klagar bittert:
Livet är ont för människan,
men bland de vackra djuren, som löper över höjderna
och dricker ur dalens strömmar, är ingen
vanskapt eller galen.
Drömmar om kärlek skär honom om natten
”som skärvor av en sönderslagen spegel”,
och till slut hänger han sig i ett träd utanför
stugan. Även fadern tog sitt eget liv, när det
gick honom emot, och Reave Thurso rasar
över denna släktens svaghet. Att låta sig
besegras är för honom dödssynden. Han vill
plåna ut det sista som erinrar om fadern:
den gamla transportbanan bland bergen, men
när han river den är olyckan framme, han
får ett fruktansvärt slag och kan aldrig mera
stiga upp. Han ligger på bädden i ständig
smärta utan att klaga. Nej, han skall leva,
hans vilja skall segra över plågorna. Helen
kommer för att befria honom genom att ta
hans liv, men han avvärjer det. Hon säger:
Jag önskar att jag dött i elände innan du någonsin
såg mig.
ROBINSON JEFFERS
Jag önskar att du- sett mig först när jag legat död
sedan fem dagar bland de vassa klipporna, legat
svartnad på en vit klippa på någon förbränd
plats
sedan gamarna doppat sina vita näbbar i mina ögon
och sina röda huvuden i min sida —
du skulle ha kommit dem att fly med skri och väldiga
vingslag, du skulle ha sett innanmätet dragit ut
ur min kropp och klippan besudlad under mig,
jag skulle ha legat med svartnad mun i dödens
smuts. Då skulle du ej ha åtrått mig
och intet skulle vara som det är, utan du skulle varit
lycklig och jag skulle haft frid.
Men han svarar:
Varje dåre vet att det är gott att ruttna i fred
efter lång pina, men det är inte det frågan gäller.
Jag såg en negerboxare i Monterey en natt,
som sårad och blind mötte stormen av slag
och spottade blod: han, behövde blott
sjunka till golvet för att få fred,
men han gjorde det icke. Och jag kände med den
mannen,
han var överlägsen sin besegrare.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
