Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Rütger Essén: Prostitutionen. En diskussion i klubben C. D. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rütger essén
reaktionen eller kanske helt enkelt en allmän
ansträngning till fördomsfrihet. Ser man så
att säga historiskt på det problem som i kväll
sysselsätter oss, ja, då blir man nog
fördomsfri. Men man bör kanske inte driva det
historiska betraktelsesättet för långt. Vi är ju
endast mera sällan halvgudar och över tidens
rörelser upphöjda filosofer; större delen av
vårt liv måste vi brottas med dagsproblem
och dagsbekymmer, och då förefaller oss
ibland det tidlösa filosoferandet nästan som
ett taktlöst skämt. Detta lär i varje fall vara
en för kvinnor naturlig syn på tingen. Men
det är ju möjligt och troligt att de som
dagligen säljer kärlek bli mera filosofiska än
andra kvinnor.
Dock skulle jag tro att de flesta av våra
ärade åhörare reagerar mot att frågan om
prostitutionen behandlas som ett filosofiskt
och historiskt problem. De vill se det som ett
praktiskt-moraliskt, ett socialt problem. De
vill se det som en fråga om tidens och
människornas nöd, just nu, icke som ett ämne för
poetiska visioner.
Jag föreställer mig, att vår andre inledare,
till vilken jag nu kommer att överlämna
ordet, skall betrakta denna fråga mera ur
den praktiska och aktuella synpunkten. Mr
Edward Andrews är engelsman. Vi
fransmän förutsättas visserligen betrakta
engelsmännen som oberäkneliga, överraskande och
excentriska varelser, men vi medger gärna
att de alltid sett på de sociala spörsmålen
ur en mera konkret synpunkt än vi
fransmän, som alltid börjar med system och
principer.
Jag förmodar att jag icke behöver ge mr
Andrews någon vidare presentation inför
detta auditorium. Han är vad våra
anglosaxiska vänner kallar en ”social worker”.
Han förestår i London något slags institut
av denna art, och jag har vid något tillfälle
läst en imponerande lista på hans tryckta
sociologiska skrifter.
Jag här äran överlämna ordet till eder, mr
Edward Andrews.
Mr Edward Andrews började sitt anförande
kl. 22.38. Det var av följande lydelse:
— Mina daimer och herrar!
I motsats till monsieur de la Valliére kan
jag inte ge någon högre filosofisk innebörd åt
det fenomen vi kallar prostitutionen. Och det
är min mening att vi inte bör söka efter en
dylik innebörd. Detta icke enbart därför
att den ej finnes där — utan också därför
att detta sökande skymmer vår klarsyn.
Samma sunda och enkla omdöme som vi
till-lämpar i vardagliga ting omkring oss är
användbart, och bör användas, på alla
sam-hällsspörsmål. Inga av dessa är så
komplicerade att några mystiska förklaringsgrunder
behöver tillgripas. Om en kvinna säljer sin
kropp åt en man som för tillfället vill ha
henne, så beror det icke på att hon vill vara
en kärlekssyster och en kamrat och bära en
del av det eviga mänskliga lidandet och så
vidare, utan helt enkelt på att hon vill ha
pengarna och sätter mera värde på dem än
det hon säljer. Detta sistnämnda åter beror
på att hon förlorat sin självaktning. Ty hos
kvinnan —■ i motsats till mannen — hänger
självaktningen i nittionio fall av hundra
ovillkorligt samman med att hon icke degraderar
sin kropp och sina känslor.
Detta gör glädjeflickan. Varför? Det är en
annan historia, vartill jag senare återkommer.
Här konstaterar jag endast faktum — det
faktum att prostitutionen existerar. Jag kan
emellertid aldrig förstå dem som ger sig till
tåls med detta faktum, eller till och med, i
likhet med den ärade föregående talaren,
finner det naturligt, riktigt, hälsosamt.
Prostitutionen ter sig för mig som en
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
