Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Rütger Essén: Prostitutionen. En diskussion i klubben C. D. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSTITUTIONEN
ensam bära den tyngsta av samhällets bördor,
icke längre trakasseras av banditelement inom
polis- och utsugarvärlden, icke längre ses
över axeln av alla så kallade hederliga
kvinnor. Hennes uppgift kräver tillräckligt med
offer ändå.
Jag återkommer till parallellen med
soldaten. Under 1600- och 1700-talen föraktades
dessa djupt. Arméerna bestod också ofta
huvudsakligen av samhällets drägg. leke
desto mindre var dessa soldater hjältar.
Våra stackars förtrampade bulevardflickor
har också ofta varit hjältar. De har fyllt sin
hårda uppgift, svultit och gått, gått, gått
under lyktorna på värkande ben och med
stelnade leenden, offrat och förbränt sina
stackars kroppar, mottagit brutalitet, råhet
och lustar i forsande strömmar, någon gång
en barnslig och klumpig smekning,
självmördares sista förtvivlan och bekännelser,
banditers vekhet och de détraquerades
ångestfyllda sexualfantasier. De har gett vad de
kunnat, de har marscherat som soldater och
dött som soldater i smutsiga baracker —
okända soldater, fåvitska jungfrur,
nedtrampade blommor, strödda framför gudarnas
beläten.
Är det nu verkligen så, som de flesta tror,
att dessa årsskördar av prostituerade kvinnor
representerar ett naturligt urval av så kallade
asociala element, lata, odugliga,
degenererade? Nej och åter nej! Självfallet finns det
en viss kvinnotyp som är förutbestämd för
prostitutionen- Det är flickor med fantasi och
intelligens, ofta visserligen lata i borgerlig
mening, men ofta med ett konstnärligt sinne,
födda att sprida glädje och behag omkring
sig, oförmögna att säga nej, ur stånd att inse
varför de icke skulle ge männen vad de vill
ha, även om de i gengäld måste kräva att de
underhålla dem, lätta och flyktiga fjärilar
men ofta verkligt godhjärtade och ofta med
mycken och äkta kvinnlig instinkt för vad en
man behöver när han är nere — en kvinnotyp
överhuvud lika god och nyttig som många
andra. Vidare finns det de hårda och
affärsmässiga, även de nyttiga och nödvändiga,
måna om sina intressen, men hederliga och
rejäla, ofta kloka och andligen frigjorda på
ett sätt som få kvinnor i regelmässiga
borgerliga förhållanden. leke sällan blir de — och
tro ej att detta är ett skämt — i ett senare
stadium utmärkta mödrar och goda ledare
av små företag. Alltid strängt konservativt
sinnade.
Och så vidare. Jag kunde skildra många
andra typer av prostituerade kvinnor. Men
det skulle leda för långt. Jag hoppas jag
redan tillräckligt klargjort min mening. Den
kan sammanfattas så här: Vi måste, om vi
ej redan gjort det, revidera
adertonhundra-talsuppfattningen om den prostituerade
kvinnan. Hon har en nödvändig uppgift i
samhället. Hon bör vinna samma erkännande och
aktning som varje annan kvinna, ty hon är
varken en parasit eller ett sjukligt fenomen.
Det ligger tvärtom i kulturens och
samhällets intresse att hennes yrke står högt,
och att hon äger en fri personlighet. Hon
skall vara konstnärinna, prästinna,
vårdarinna, syster, soldat och kamrat — och aktas
som sådan.
Monsieur de la Vallières anförande
avslutades kl. 22.35. Ordföranden, monsieur
Bur oj, anförde därefter följande:
— Mina damer och herrar!
Jag kan inte neka att vår vän monsieur
de la Valliére lyckats bereda åtminstone mig
en del överraskningar. Under åhörandet av
hans dels av paradoxala sanningar, dels av
fantastiska förvrängningar fyllda anförande,
som emellertid i varje fall i mycket hög grad
intresserade mig, undrade jag mer än en gång
om den ärade talaren representerade den
yttersta radikalismen eller den radikalaste
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
