Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1932 - Nils Bohman: Hur man blir en god människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUR MAN BLIR EN GOD MÄNNISKA
författarna i övrigt, förlästa på
psykoanalytisk litteratur, ge sig hän åt det omedvetna
och irrationella. Den är den enda
klassicistiska genren inom en kaotisk-romantisk
litterär epok. Detektivromanen är, som den
omnämnde artikelförfattaren i The new
States-man framhåller, vår tids dubbelballad eller
rondeau, den är regelmässig som sonetten
men utan sonettens subjektivt romantiska
intresse för den som skrivit den. Just denna
objektivitet, denna klarhet och denna
rationalism göra detektivromanen till ett
värdefullt pedagogiskt instrument i moralens
tjänst.
Detektivromanens teknik är alltså
avgörande för dess rent etiska halt. Böcker som
”Skriet i dimman”, där följden av enstaka
revolverskott utmynnar i stora skrällen, äro
i dubbel mening dålig konst. Ty för det
första våldför sig författaren här på
detektivromanens aspekt, som är tillbakablickande,
inte framåtblickande, och för det andra begår
han ett brott mot de estetiska lagar, som
säga, att detektivromanen är den episka
motsvarigheten till kammarspelet, där
huvudvikten är lagd vid enskilda
skådespelarprestationer och inte vid masscener. Det vill
säga författaren har glömt, att sanningens
pärla hittas lättare av en ensam Diogenes
med hjälp av förnuftets ljus och moralens
slagruta än av aldrig så många Alexandrar
i flock och farnöte under kollektiv
fördum-ning.
Till detektivromanens väsen hör också, att
den skall vara trovärdig, att dess handling
verkligen skall kunna ha ägt rum. Man skulle
rentav kunna säga, som Frank Heller i en
intervju för någon tid sedan, att
detektivromanen helt enkelt skall vara sannolikare
än verkligheten själv, som ju understundom
är underbarare än dikten. Om jag undantar
”Skriet i dimman”, som överhuvudtaget inte
är trovärdig, kan jag bland nyutkomna detek-
tivromaner egentligen bara hitta två, som i
detta hänseende uppfordra till invändningar.
Den ena är Conningtons ”Det dolda ögat”,
där det fällande vittnesmålet avges av en
person, som överraskat brottslingen in
flag-ranti genom en camera obscura, ett slags
kikare med en projektionsapparat, som gör
det möjligt att iaktta saker och ting på
avstånd. Ett sådant konstgrepp är inte tillåtet
i en god detektivroman, där brottslingen skall
fällas genom bevis, framgångna ur
detektivens spaningsarbete. I samma roman
förekomma dessutom sådana fjolligheter som en
amatörastronom med vana att om nätterna
stå i sin trädgård och se på stjärnorna bara
därför att författaren behöver honom som
vittne. Amatörastronomer äro i
detektivromaner lika förkastliga som alla andra
excentriciteten Helst böra alla rekvisita i en
detektivroman ha en till synes banal prägel, så
att det hela blir så allmängiltigt som möjligt,
vilket i sin tur leder till att den moraliska
tendensen också får en högst allmängiltig
karaktär — ytterligare ett drag, som visar
hän mot klassiciteten. Även en annan
nyutkommen detektivroman, ”Dramat på
Cairn-stone House”, försyndar sig mot
sannolikhetsprincipen. Här förekommer en hindu,
som ger det hela ett främmande och
förkonstlat inslag av österländsk mystik.
Detektivförfattare ha skyldighet till rashat:
åtminstone österlänningar måste vara
portför-bjudna i detektivromanerna. Ty en
detektivroman skall skrivas så, att intrigen,
åtminstone skenbart, skall kunna lösas av en
normal västerländsk hjärna, och inblandas
där representanter för främmande
mentaliteter och åskådningar, insmyger sig ett
irrationellt element, oåtkomligt för förnuftets
granskning. Den moraliska syftning, som den
konstmässigt utformade intrigen innebär,
äventyras på detta sätt, ty det allmänna
västerländska åskådningssättet måste vara ut-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
