Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Gösta Gustaf-Janson: Kalle Karlins sjätte november. Fragment ur en ny roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALLE KARLINS SJÄTTE NOVEMBER
slags förändring. Gick han och drev på
vägarna, så drev han hur länge som helst.
Men stannade han, så stod han där han stod
— också hur länge som helst.
Nu lutade han sig mot stammen på
slottsalléns högsta lind, huttrade litet men flyttade
sig inte. För resten skulle Gustaf Adolfståget
komma strax. Gustaf Adolfståget. . . Han
frustade ut sin slocknade cigarrettstump ur
mungipan och spottade en lång stråle efter
den. Kalle Karlin hade ingen djupare
vördnad för fosterländska minnen och traditioner.
Men eftersom han stod där uppe så . ..
Folk hade börjat samlas på planen. Så
hördes musiken plötsligt,
Engelbrektsmar-schen var det. Man gick väl ut från
skolgården nu, där deltagarna ställt upp sig i
led. Närmare och närmare ljöd musiken.
Ibland tog den liksom ett hopp, när vinden
friskade i och hjälpte den på traven. Men det
blev slut på Engelbrektsmarschen, och vinden
hade inte längre några skrällande
mässingstoner att bära fram. Den susade bara ödsligt
och trist genom lindarnas nakna grenar.
Kalle Karlin tog fram en cigarrettask och
tände sin sista Bridge.
Så svängde festtåget upp i backen. Det var
samskolans elever och det var hela
scoutkåren och landstormsungdomarna och
Ryds-holms elva lottor och sen en lång rad vanliga
hyggliga människor, som tyckte det var roligt
att traska med. Och allesammans hade de
facklor i händerna, och framför varje grupp
bars en flagga, och allra främst marscherade
scouternas musikkår, som just klämde i med
Den snöiga Nord. Den spelade litet flåsigt
och andfått nu i uppförsbacken men med
kläm och takt annars. Facklorna lyste och
sprakade festligt, flaggorna fladdrade i
vinden, vägens grus knastrade under många
fötters tramp.
Slottets gamla gråa fasad flammade upp
i fackelskenet, hela planen fylldes av män-
niskor. Massan svällde ut ända bort till
lindalléns början, där Kalle Karlin stod och sög
de sista, snåla blossen på sin sista dyrbara
Bridge.
En sångkör sjöng Förfäras ej du lilla hop,
och sedan steg lektor Kjellin med värdiga
steg uppför den trappa, där en gång i tiden
en av trettioåriga krigets tappraste fältherrar
välkomnats av sin maka efter alla ärorika
segrar han vunnit. Lektor Kjellin skulle hålla
festtalet. Han höll ett papper i handen men
blickade upp mot den svarta
novemberhimlen för att gripen av stundens
högtidliga stämning extemporera i fri
inspiration. Nedanför honom fladdrade facklorna,
och den kära ungdomen stod samlad i stum
och spänd förväntan.
Då kom en glödande fackelflaga
fladdrande för vinden och svepte het och osande
tätt under lektor Kjellins uppåtsträckta näsa.
Lektorn tog ett litet skutt, spottade och fräste
och började slå sig själv på munnen. Genom
den kära ungdomens skara gick ett sus av
undertryckt, skadeglatt, vanvördigt fnitter,
och längst borta ur folkmassan, där
slottsallén började, ljöd ett hest och slyngelaktigt
flabb.
Lektor Kjellin samlade sig och började
läsa ur sitt koncept utan hopp om att längre
undfå någon ingivelse ur den kalla
novemberdimman. Han läste upp samma tal, som han
hållit så många gånger förr på samma ställe
i samma fackelsken. Kanske var det inte
precis samma ord, ty lektorn var en
samvetsgrann man och stuvade varje gång om sin
anrättning efter bästa förmåga. Men samma
ingredienser var det i alla fall han använde,
samma gamla urkokta sopprötter skramlade
han med i sitt ingeniums lilla kastrull. Det var
det åldriga slottet, som blickade ned på
ungdomen, och som, om dess murar kunde tala,
skulle ha så många manande och väckande
ord att säga. Och det var det höga idealet
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
