Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 37 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Diktaren och kritikern. Enquête - Anna Lenah Elgström - Per Hallström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde dra sina lass utan att äta. Dagen efter
dog han. I och med att boken mer och mer
tenderar att bli en handelsvara har
avgörandet i fråga om dess framgång eller ej
glidit över från kritiken till reklamen. Vi ha
ju nyss sett exempel på litterära
berömmelser, upptrummade efter samma metoder som
Yvytvålen eller Jamaikabananen.

— Ja, även jag anser att kritiken må se
sig om, vågskålen håller på att glida ur deras
händer och stanna hos affärs-, speciellt
tidningskoncerner, vilka alldeles som
konsthandlarna för några år sedan skapa ett behov
hos publiken reklamvägen av en viss persons
alster och sedan så att säga göra en liten
corner i honom.

— Så sker överallt — varför då inte i
Sverige? Det är ett utslag, ett smart
användande av det alltmera förhärskande
masstänkandet. Människor, vilka från sin stilla
landsort komma upp till Stockholm, bli
numera alltid slagna av detta huvudstadens
amerikanska reagerande i klump.

— Det där hör till avigsidan av tidens
starka vändning bort från individualismens
överdrifter. De höras ju likt ett svagt eko
av den a\ B. L. M. citerade satsen om att
kritik främst bör ses som en sorts medel att
framhäva, avrunda och belysa kritikerns egen
personlighet. Ja, nog vet jag att det varit
idealet i många år — men det är i alla fall
numera ett gammalmodigt och mögligt
sådant. Världen går mot ett gemensamt,
organiserat samarbete för att skaffa fram ordning
i vårt kaos. Ute i Europa och Amerika har
litteraturen länge varit en fackla i spetsen för
tåget ur dunklet. Det enda kritiken kan och
bör göra — hans enda väg, men den för
också tillbaka till makten — är att på en
gång strängare och ödmjukare — strängare
mot personligheten (även sin egen),
ödmjukare inför dikten — se upp för och
uppmuntra det ena och enda: äktheten,
sanningen, viljan till god konst, stor dikt, sådan
den dock lever i många bröst även här
hemma, i kamp och nöd men okuvlig, såsom
livet är det. Mot detta ideal har mycket felats
och felas ännu.

PER HALLSTRÖM Kritiken ger mycket vidare fält åt personligheten än vad dikten oftast ger men för resten är verklig personlighet sällsynt i båda två.

På eder enquéte till diktaren om
litteraturkritiken har jag icke mycket att svara. Skälet
är, att jag ytterst ofullkomligt följt med
utvecklingen hos oss. Den kritik som rörde
mig själv upphörde jag att läsa, så snart jag
fann, att jag i viss mån slagit igenom som
författare — med undantag naturligtvis för
vad som mötte mig i min dagliga tidning,
eller vad jag fick mig tillsänt. Någon
vägledande betydelse för mig har den knappast
haft, men väl inverkan på arbetslusten.
Skiljaktigheter mellan recensenternas och min
egen värdering ha förekommit, men mitt
minne är därvidlag rätt dunkelt, och det vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>