Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 42 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Diktaren och kritikern. Enquête - Harry Martinson - Ture Nerman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HARRY MARTINSON Kriget mellan mättnad och hunger skall fortfara.

Kritikern har berättigande så snart han rätt
fattar sin uppgift. Varje kritiker fattar väl
uppgiften ”rätt” på sitt sätt, invänder jag själv.

Ja, visst gör han det, men han kan sumpa
sig ner i bigotteri och kälkborgarmoral,
tvetydig reservationslusta och pedanteri.

Jag skulle kunna fortsätta tio sidor så där,
men det är och blir prat. Jag trodde nämligen
en tid så här: att litteraturen i organiskt
förbund med kritiken avsåg att spegla det

mänskliga i alla dess faser. En smula
erfarenhet har lärt mig att detta inte är allt. Det
försiggår i litteraturen Qch kritiken såväl som
annorstädes ett inbördeskrig mellan
förnöjsamhet och oförnöjsamhet, mellan mättnad
och hunger, mellan den konstanta smaken
och variationslivet.

Att uttala snälla önskningar kring
litteratur, kritik och press är därför meningslöst.

Striden fortfar.

TURE NERMAN Finns det, kan det ens finnas någon stor dikt i tiden?

Jämnårig som bokproducent och kritiker
tillåter jag mej svara i bägge egenskaperna.

Kritikerns uppgift bör väl vara att med
förståelse för strävan och särdrag stödja allt
sunt — ungt eller äldre — men särskilt den
dikt som har rätt att kalla sej ”tidens barn
av ali min själ” (Orvar Odd), dikten som
söker fatta tiden och klarlägga den, dikten
med perspektiv.

Personlig blir väl varje kritiker. För min
läsekrets, organiserade arbetare, söker jag
leta fram en boks idéinnehåll och
karakterisera författarens ställning till samhällsgrup-

perna och tidskonflikterna. I någon mån
betonar jag också formen. Om böcker, som
jag finner dåliga, skriver jag bara då de är
anspråksfulla och därför bör avbasas.

Bokproducenten i mitt fall anser, att de
ledande svenska kritikerna försöker vara
rättvisa men att de naturligt nog dras till böcker
som tilltalar dem och deras samhällssfär.

Själv har jag i regel blivit hyggligt bemött,
men typiskt. Av mina två strängar har den
erotiska uppskattats i borgarpressen, den
politiska i arbetarpressen, och där alltefter
parti. Någon direkt nytta av kritiken har jag

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>