Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hugh falpole
BREV FRÅN LONDON
Någon gång vid mitten av september, på en
given signal, ungefär som om en gök just hade
upptäckt att det var juni, öppna alla
förläggare sina portar och ut strömma böckerna.
Jag måste ärligt bekänna, att jag förra
söndagen kände ett lätt illamående vid åsynen
av alla bokannonserna i de två ledande
söndagstidningarna.
När en ung, företagsam förläggare för ett
par år sedan kom på idén att annonsera sina
böcker med svarta typer av övernaturlig
storlek, tyckte alla att han var mycket påhittig.
Men sedan har den ene förläggaren efter den
andre börjat imitera honom, och nu är ”The
Observer” och ”Sunday Times” moraliskt
fördärvade tidningar, vilkas en gång så sobra
utseenden äro till oigenkännlighet fläckade av
spåren efter ett utsvävande levnadssätt.
Olyckligtvis innehålla båda dessa tidningar de
bästa recensionerna i England, om man
undantar ”Times Literary Supplement” och
”Manchester Guardian”, och jag måste
bekänna, att det är en egendomlig sensation
att låta blicken vandra från en vis och
måttfull oration av mr MacCarthy till
förläggarnas högröstade skryt i sidans marginal. Några
av oss, som förr i världen anklagades för
överdriven entusiasm, kunna numera endast
kippa efter andan vid några av våra
samtidas hysteriska utbrott. Miss Rebecca Wests
recension till exempel av Robert Sherwoods
korstågsroman i sista veckans ”Telegraph”
upphäver faktiskt allt vad hon sagt under
de två sista åren. Mr Sherwoods roman är
en trevlig och lättläst berättelse, men för att
förtjäna miss Wests lovtal måste dess
hjältinna vara minst en Elizabeth Bennett eller
en ny Turgenjevs Liza. Hur, frågar man sig
i förtvivlan, skall jag någonsin mera kunna
lita på miss West, i synnerhet som hon gjort
sådana här saker tidigare?
Den enkla sanningen är att förläggare,
recensenter och författare alla äro hysteriska
därför att de ha för litet lugn och ro.
Förläggarna lovade att deras utgivning i höst på
grund av de dåliga tiderna skulle bli mindre,
men är den det? Inte det minsta. De romaner,
som hota England under de närmaste två och
en halv månaderna, innehålla papper nog för
att täcka stora landsvägen från den ena ändan
av England till den andra. Nio på tio av
dessa ha inte en chans. Men, invänder man,
där är i alla fall den tionde. Det finns alltid
den lockande möjligheten, att en ny ”The
Fountain”, en ny ”Bengal Lancer”, en ny
”Hatter’s Castle” plötsligt skall dyka upp.
Ingen anade att någon av dessa tre böcker
skulle göra något särskilt väsen av sig.
Medan de ännu befunno sig på förläggarens
kontor föreföllo de att vara goda, intressanta
böcker bland alla andra goda, intressanta
böcker. Varför rörde de en värld och
varför skulle icke den här eller den där
kunna göra det likaväl som de?
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
