- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
59

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Tempelstormaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RECENSIONER

inberäknade — hör till undantagen. Hjalmar
Söderbergs bok, på många punkter en av de
yppersta i det över ali beskrivning svåra
ämnet, hör inte till undantagen. För
Söderberg är den Jesus, vars bild han söker tvätta
ren från evangelisternas tendentiösa
övermålningar, en judisk Messias, ledare för en
folkrörelse som ville Israels befrielse från
romarväldet och den judiska hierarkien,
vilken i likhet med de herodeiska furstarna
ställt sig i förtryckarnas tjänst; hans försök
att i spetsen för en beväpnad skara sätta sig
i besittning av Jerusalems tempel och
avskaffa den gamla offerkulten ledde till hans
fängslande för upprors skull. Här ligger den
avgörande vändpunkten i hans historia;
behandlingen av tempelstormningen (med
påvisandet av svenska kyrkobibelns
oegentlig-heter) är en av höjdpunkterna i ”Den
förvandlade Messias”. Jesus sökte storma
judendomens heliga tempel. Beväpnad med
filo-logiens och den historiska kritikens vapen
vill Hjalmar Söderberg storma kristendomens.
Avskaffandet av kristen kult, kristen mystik
och kristen moral torde alltid ha tillhört
denne författares fromma önskningar.

Vi lever i en tid av nya tempelstormningar.
I den grekisk-katolska och den
romerskkatolska kyrkans båda huvudländer, Ryssland
och Spanien, där ordet aldrig varit fritt, ha
de upproriska gripit till handling och med
våld kastat ut den kristna hierarkien ur
katedralerna. Inom den protestantiska världen
föres kampen mot kristen moral och tro på
ett mera andligt plan och ledes av författare
och vetenskapsmän med vassa pennor. Lagen
har visserligen paragrafer till försvar för
både sedligheten och religionen, men man
skrämmer inte längre skribenterna med dem.
Tempelstormning i litterär form belägges i
vår upplysta tid inte längre med straff.

Nu har som bekant Hjalmar Söderberg en
fantastisk historia om att också den judiske
tempelstormaren skulle ha sluppit sitt straff:
Jesus skulle vara identisk med den Barabbas,
som Pilatus frigav på folkmassans begäran.
Trots att Söderberg låter sju skäl (bland
andra följande: då i Matteusevangeliets äldsta
handskrifter denne Barabbas haft namnet

Jesus, måste det också i dessas källa,
Markusevangeliet, ha stått ”Jesus Barabbas”) tala
för hypotesen, övertygar den inte. Den faller
redan för den enklaste av de grundregler,
författaren uppställt för historisk forskning men
i detta fall glömt att tillämpa: självklar
rimlighetsprövning. ”Jesus Barabbas” hypotesen
är och förblir en rövarhistoria.

Sovjets ungdom får lära i skolan, att Jesus
är en myt. Det bästa i ”Den förvandlade
Messias” är det med stor pedagogisk
skicklighet upplagda inledningskapitlet, i vilket
författaren gör upp räkningen med vad han
kallar den mytologiska skolan (Arthur Drews,
I. M. Robertson, Georg Brandes). Efter att
ha läst Söderberg kan man inte längre
betvivla Jesu historiska existens. Det är den
varaktiga behållningen av hans bok. Svårare
är att säga, i vad mån hans tolkning av Jesus
som en slags judisk nationalsocialist är riktig.
Alltsedan David Strauss’ epokgörande ”Leben
Jesu” utkom, har på mindre än hundra år
den ena teologiska skolan efter den andra
framlagt sin syn på kristendomens
grundläggare; den eskatologiska pekar på att Jesus
själv sett sig som den med vilken i nära
förestående tid en ny, överjordisk världsordning
skulle inträda; den liberala framställer honom
som en etisk förebild, den mytologiska
förnekar hans existens; den riktning Söderberg
företräder, kan kallas den politiska. Messias
tycks inte dö, han bara förvandlas genom
tiderna.

Den svenska prosans erkände mästare har
inte säte och stämma i Svenska Akademien.
En annan väg till bemärkt ställning i staten
kunde kanske öppnas för honom nu, då han
tycks ha nedlagt sin litterära verksamhet för
att helt ägna sig åt vetenskapen om den bok,
som han i varje fall läst noggrannare än de
flesta. Vid Lunds universitet, som i alla
avseenden ligger Köpenhamn nära, är för
närvarande professuren i nytestamentlig exegetik
ledig (förre innehavaren av densamma har
blivit ärkebiskop). Hjalmar Söderberg borde
söka platsen — eller, om han inte kommer
sig för, kallas till den. Han skulle bli en
prydnad för den lärda akademi, där
fördomsfri och opatetisk kritisk forskning alltid
skattats högt. Hjalmar Gullberg

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free