Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Recensioner - Georg Svensson: Resor utan mål - Georg Svensson: ”De melankoliskes kompagni”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
”De melankoliskes
kompagni”
Johannes Edfelt: Aftonunderhållning.
Dikter. Bonniers. 2: 25.
Hj almar Gullberg: Andliga övningar.
Dikter. Norstedts. 2: 75.
Om Johannes Edfelts diktsamling
”Aftonunderhållning” har dagskritiken i sina över
lag erkännsamma recensioner framhållit, att
den innehåller flera tydliga reminiscenser
från Hjalmar Gullbergs två tidigare
diktsamlingar. Nu, ungefär en månad efter Edfelt,
har Gullberg utgivit en ny samling, och sedan
man jämfört den med Edfelts, torde man
tryggt kunna påstå, att inte på länge om ens
någonsin ha i Sverige på samma säsong
utkommit två diktsamlingar, som äro varandra
så förbryllande lika som dessa. De kunde ha
varit skrivna av två tvillingbröder samtidigt
i samma rum. Att någon måste vara påverkad
av den andre kan man icke komma ifrån;
vi avstå dock gärna åt framtidens
litteraturhistoriker att reda ut vem som var först på
ström kompletterade nyss sin ovanligt
arbetsfyllda och gedigna uppfostran till tänkare
genom en världsomsegling och resultatet blev
en utomordentligt stimulerande och
tanke-diger reseskildring. Eldaren Martinson hade
inte samma förutsättningar, blott samma vilja
att förstå. Hans intuition är det inget fel på,
och i stort sett är han inne på samma
tankebanor som Ludvig Nordström. Men under
dessa stillasittande år efter sjömanslivet har
han konsumerat mängder av litteratur och
har inte kunnat smälta allt. Så snart han ger
sig i kast med ett intellektuellt problem röres
ali denna hastigt inmundigade lärdom upp
och omtöcknar honom. Lika mästerligt
konkret och genialiskt enkelt som han fäster ett
ögats eller känslans intryck på papperet, lika
invecklat och ordrikt förvirrat utreder han
en metafysisk tanke. På denna punkt
tillönskar man författaren samling och
naturlighet. Vi ha inte råd att förlora den spontane
Harry Martinson, vår trötta, överciviliserade
diktnings naturbarn. Georg Svensson
arenan. Ävenså låter det sig tänkas,
eftersom många av dikterna i båda samlingarna
varit publicerade förut, att rena reminiscenser
förekomma. Ej heller detta kvistiga
äganderättsproblem åtaga vi oss att utreda. Ty
såvida ej de båda skalderna sänt varandra
korrektur ”till benäget påseende tacksamt
motseende Eder v. beställning” är det omöjligt
att förklara några av beröringspunkterna
samlingarna emellan annat än som ett
enastående fall av ”egendomligt
sammanträffande”, tankeöverföring eller andlig
frändskap. Vilket alternativ man nu alltefter
graden av sin tro på det övernaturliga väljer,
så är man glad, att när det gäller två så
stilfulla och till sin begåvning så
ursprungliga diktare som Edfelt och Gullberg slippa
reducera likheterna till rätt och slätt plagiat.
Låt oss med ens belysa det ovan sagda med
ett praktexempel, som skulle vara enbart
komiskt, om inte jämförelsematerialet vore av
så föga skämtsam karaktär. I Edfelts
diktsamling Aftonunderhållning heter det första
avsnittet Andliga sånger, vari ingår en dikt
betitlad Jordisk kris. I Gullbergs diktsamling
Andliga övningar heter det första avsnittet
Världskris, vari ingår en dikt betitlad
Aftonsång. De båda dikterna lyda som följer:
Edfelt:
Aftondaggen blänker.
Rosen sluts i vasen.
Smidas ännu ränker,
dör den sista frasen?
Stjärnorna betrakta
oss en sträng minut
medan tyst och sakta
jorden svettas ut.
Gift har sätts till vänster
och till höger: jorden
är ett matt gespenster,
är en sjukling vorden.
Tysta stund, du skänker
våndan ro till slut.
Aftondaggen blänker.
Jorden svettas ut.
Han som visst är vägen,
sanningen och livet,
går förbi förlägen,
ler så övergivet.
Aldrig får han stanna,
fastän han är trött.
Svett är på hans panna,
mycket har han mött.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
