Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Recensioner - Georg Svensson: Två pojkböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
rena pojkböcker, passande för ungdomar
mellan 12—16 år.
”Örnungen” har av en prisnämnd bestående
av lektor Marie Louise Gagner, redaktör
Sven Jerring och folkskolläraren Nils
Wikström tilldelats ett första pris av 2 000 kr.
i Natur och Kulturs pristävlan om en god
ungdomsbok. 94 manuskript lära ha
inlämnats till bedömning, men valet var icke
förty enhälligt. Var prisnämndens val
verkligen höjt över varje tvivel kan
genomsnittsnivån i tävlingen icke ha varit synnerligen
hög. ”Örnungen” är ett mycket redbart arbete
och vädjar utan alltför mycket
sensations-makeri och käringaktigt falskt patos till
ungdomens sinne för hjältebragd och äventyr,
den är på sitt sätt lärorik och propagerar
omsorgsfullt för god sportsmannaanda, så
mycket kan utan vidare sägas till dess heder.
Men med de rent litterära kvalifikationerna
kan i varje fall en vuxen läsare icke vara
tillfredsställd. Boken är skriven i en frejdig,
här och var litet ansträngd gåpåarton — ni
vet den där käcka, bussiga tonen som
scoutledare och gymnastikdirektörer anse att man
nödvändigt bör anslå gentemot en blåögd
svensk pojke. Ordvalet är genomgående
schablonmässigt och satsfogningen ofta otymplig
och svårläst. Dialogen, som vill återge den
korthugget och manligt humoristiska tonen
militärer emellan klingar ej naturlig och är
väl ändå nästan väl torftig. Författaren har
också tagit på sig en svår uppgift, nämligen
skildringen av en flygtävling jorden runt.
Någon annan spänning än kapplöpningens
kan inte avvinnas ett dylikt uppslag och även
denna spänning blir i detta fall minimal,
eftersom man naturligtvis förstår, att den
svenska maskinen måste segra i en svensk
ungdomsbok skriven av en svensk flygkapten.
Då är ämnet tacksammare ur andra
synpunkter: det ger fritt spelrum åt målande
geografiska miljöbeskrivningar, åt roande och
nyttiga strövtåg tillbaka i historien, åt
pittoreska äventyr och så naturligtvis åt rymdens
och svävandets sensationer. Men den som
skall kunna göra rättvisa åt hela detta
material han skall vara både en lärd och en
författare, till och med en stor författare. Vilket
Harald Victorin icke är. Ett typiskt exempel
på hans torrt retoriska och läroboksmässigt
allmänna naturbeskrivningar på historiskt
underlag är följande passus: ”Långt ner
om styrbord tecknade strandpopplarna längs
Seinen långa vindlingar — en sjöväg, som
de gamla vikingarna en gång i tiden plöjt
mången gång. Milslånga, snörräta kritstreck
rutade stundom in det hela — chausséer
framsprungna på order av en kejsare i
det fjärran Rom, trampade av snabbfotade
legioner, vimlande av tunga karosser,
köp-mansforor, vandrande munkar och gesäller.
Trampade av nya arméer åter och åter tills
de maldes sönder av den stora ofredens
maskinarméer, sprängdes av tunga granater.”
De pikareska äventyren äro också skäligen
enkla och byggda på slitna motiv. Bäst är
författaren när han är i sin maskin. Allt i
boken, som handlar om själva flygningen,
är bra och skall intressera motorbiten
ungdom. — De bästa ungdomsböckerna lära vara
de som med den största behållningen kunna
läsas av vuxna. Enligt detta kriterium tillhör
Victorins skildring icke eliten av genren.
Sedan detta framhållits rekommenderar man
gärna boken som en nyttig, moraliskt
oförvitlig ungdomsbok. I händerna på en läsare
med den genuina pojkfantasien och lättheten
att få illusion skall den säkert heller icke te
sig litterärt lika torftig som den här
betecknats.
Åt Alvar Zackes ”Gryningseskadern” kan
däremot det berömmet ges, att den skänker
även en vuxen läsare illusion.
”Gryningseskaderns” författare kan kanske inte flyga
lika bra som sin prisbelönte medtävlare, men
han kan otvivelaktigt skriva bättre. Han har
egentligen haft en fördömd otur, som inte
startat i Natur och Kulturs .pristävlan, ty han
bör i varje fall ha förmått göra
prisnämnden en smula tveksam. Zacke är en helt
ung man och detta är hans första bok, men
man spår säkert inte för mycket om man
säger, att svensk ungdoms- och
äventyrslitteratur har en hel del att vänta av honom.
För det första: han har fabuleringsförmåga,
denna sällsynta gäst i svensk litteratur av
alla sorter. Intrigen i denna bok är kanske
väl mättad med fantastiska händelser, men
ingen skall kunna neka till att den är byggd
med brio och verklig inspiration. För det
andra: han skriver redan nu med flytande
lätthet, pregnans och rentav flott artistisk
schvung. De små hjältarna i boken äro verk-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
