Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Jules Romains: En liten gosses stora resa. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULES ROMAINS
det vore just att det bleve för litet. Det var
just med tanke på framtiden han valde det
så stort.
Han hade alltså gått nedför trappan med
tunnbandet över ena axeln. Väl ute på gatan
hade han placerat sig mittpå trottoaren, ställt
tunnbandet, som han höll med vänstra
handen, alldeles rakt. Så hade han givit det ett
kraftigt slag. Tunnbandet hade rullat i väg.
Med spetsen på pinnen hade han fångat in
det för att ge det den rätta riktningen, och
sedan hade Bastide och tunnbandet rusat
i väg, det ena före och den andre efter
ungefär som en pojke springer efter en hund
han håller i band och också litet på samma
sätt som en ryttare låter sig bäras fram av
sin häst, vilken han hela tiden driver på
och styr.
När man som Louis Bastide länge har
rullat tunnband och så haft den turen att
hitta ett, som man tycker mycket om, då
märker man, att det är något helt annat än
att vara ute och springa utan det. Försök
bara att springa utan sitt tunnband! Efter
några minuter är man trött. Med ett
tunnband dröjer det oändligt länge, innan man
känner av någon trötthet. Man har en känsla
av att stöda sig på det, att bäras fram av
det. När man för ett ögonblick känner en
aning trötthet, så är det som om tunnbandet
helt vänskapligt skulle dela med sig av sin
kraft.
För resten behöver man inte hela tiden
springa i full fart. Är man skicklig, kan man
nästan gå med tunnbandet. Svårigheten ligger
i att få tunnbandet att inte vika av till höger
eller vänster eller trassla in sig mellan benen
på någon, som går förbi, vilken då börjar
att sparka med benen som en råtta, som råkat
fast i en fälla. Eller också kan det falla
ikull och efter långa och många dallringar
lägga sig platt på marken. Man måste kunna
använda sig av sin pinne, ge så lätta slag,
att pinnen blott snuddar vid tunnbandet och
så följer med det. Det viktigaste är att man
mellan slagen med pinnen med den avvärjer
minsta avvikning ur kursen och genast är
framme med den, så fort tunnbandet hotar
att göra en gir.
Louis Bastide skulle ha kunnat låta bli
att tänka på alla dessa detaljer, ty han hade
rullat tunnband sedan länge tillbaka och var
tillräckligt skicklig i det för att inte behöva
på förhand beräkna varje rörelse. Men innerst
inne fanns hos honom så mycken ängslig
samvetsgrannhet, att den hindrade honom
från att företaga sig något, hur oviktigt det
än var, utan att ägna det hela sin
uppmärksamhet. Han fann inte heller något nöje i att
låta tankarna syssla med annat än det han
hade för händer. Så fort han icke fann en
sysselsättning direkt tråkig, ägnade han sig
åt den med hela sin själ, och de obetydligaste
mellankommande händelser framstodo därvid
för honom med en tydlighet och skärpa, som
gjorde var och en av dem till något
oför-glömmeligt. Han hade i hög grad en
medfödd sinnesnärvaro. Men den uppmärksamhet
han ägnade det han hade för händer hindrade
honom icke från att låta sig hänföras. Om
också rullandet av tunnbandet icke ett
ögonblick upphörde att vara just det företag han
bestämt sig för att utföra i eftermiddagens
kalla och hårda dager, blev dock hans färd
genom gatorna ett koncentrerat och
hemlighetsfullt äventyr, vars förlopp liknade en
dröm och vars oförmodade och oförklarliga
växlingar efter hand skänkte honom
ögonblick av entusiasm och berusning omväxlande
med en beklämmande melankoli.
Så fort han kommit över boulevarden,
hade han vikit in på rue Championnet. Det
var på den tiden en tämligen öde men ljus
och solig gata. Låga och långsträckta
byggnader, som ligga vända mot gården innanför
och bara ha ett fönster eller en fönsterglugg
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
