Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1932 - Recensioner - Gösta Attorps: Fredrik Böök i Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
Fredrik Böök
i Schweiz
Fredrik Böök: Resa till Schiveiz.
Norstedts. 7: 50.
Resa till Schweiz kommer en gång att
räknas som en av de centrala böckerna i Fredrik
Bööks produktion.
Det beror nu inte på att den innehåller
historien om tant Regulas chalet — det är
en anekdot eller historiett, kvickt, vasst och
roligt skriven, men utan annat syfte än att
skaffa läsaren en stunds underhållning. Det
beror inte heller på att den innehåller En
villa i Zollikon — en berättelse om ett par
skymtande människoöden där blicken
förlorar sig bort mot evigheten och dödsvind och
vårvind blandas. Och inte heller ryms det
väsentliga i landskapsbilderna från Schweiz,
rena i linjen, klara och friska i färgen; och
inte heller i studierna och betraktelserna över
schweiziskt samhällsliv och schweizisk kultur.
Det mest betydelsefulla med denna Resa till
Schweiz är att den innehåller en del saker
som endast indirekt ha med Schweiz att
skaffa. De stå att läsa i bokens två första
kapitel.
De handla om Goethe och Lenin, om
bolsjevismen och den europeiska kulturen. De äro
skrivna ur ett sinne som har slitits av ångest.
Det har talats mycket om tidens nöd, men här
finns den utsagd, i ord som ingen glömmer.
Skall den borgerliga europeiska kulturen
bestå? Är den värd att bestå, sådan den
breder sig framför oss, med skam och nöd,
med ockrare och snyltare i blomstrande
välmåga, med humbug och hyckleri av alla de
slag? Kultur och kyrka och vetenskap, konst
och litteratur — när har det talats mer om
dessa ting än i våra dagar och när ha de haft
mindre inom sig av levande andlig makt, av
livets grodd? Är hela vår civilisation dömd
till förtvining, till utarmning; skall den till
slut ligga där som ett skal, som ett skrumpnat
hölje kring en maskstungen, värdelös frukt?
Allt det tvivel, ali den oro som vi bära inom
oss har här stigit fram och tagit gestalt; den
andliga kris som går genom världen har
Fredrik Böök upplevat hårdare, med mer
hänsynslös ärlighet än de flesta. Vi ha alla,
mer eller mindre, märkt en smula av den,
och efter bästa förmåga ha vi sökt hålla de
tankar den väckt på avstånd: genom
primi-tivism och andra barnsligheter, genom nya
evangelier — med en, som det förefaller,
begränsad livslängd — genom neutral essäistik,
genom arbete. Men vi ha aldrig kommit ifrån
den. Kristendomen som levande tro har
alltmer förlorat sin makt över oss; och vad ha
vi att sätta i stället? Tron på civilisationens
framtid, på mänsklighetens möjligheter att
utvecklas mot allt större godhet och förnuft är
skakad i sina grundvalar. I stunder av tvivel
och oro ha vi vetat det: vår tro är död och
vår värld är skäligen tom. Vinden som blåser
emot oss blåser med ett ödsligt sus.
Fredrik Böök mötte Goethe i Weimar; i
Zürich mötte han Lenin. 1916—1917 hade
den lille ryssen och hans hustru bott vid
Spie-gelgasse, hos skomakarmästare Kämmerer
och dennes fru. Man får deras yttre liv
rekapitulerat: det var en enkel, sparsam,
arbets-fylld tillvaro i småborgerlig miljö. De voro
mönstergilla hyresgäster. De stannade till den
dag då Lenin kom in i herr Kammerers butik
och sade: ”Vi reser i eftermiddag.” Fru
Kämmerer hade sökt avråda dem: ”Res inte dit;
där är allting upp och nedvänt.”
Historien om Lenins i Zürich skulle — om
den publicerats utbruten ur sitt sammanhang
— endast ha varit en intressant berättelse om
en episod ur en av de stora erövrarnas liv.
Såsom den här är inramad växer den till
något annat: den blir en brännpunkt där
historiens starkaste krafter stöta samman.
Herrskapet Kämmerer: de voro
representanterna för den gamla borgerlighet som byggt
upp Europa; Lenin: det var den man på vars
bud människorna i ett väldigt rike gingo atl
leva under en ny samhällsform. Vad tyckte
Lenin om Kammerers — det är den fråga
på vilken Fredrik Böök gick och grubblade
i Zürich. Skulle Lenin, för den händelse han
fått tid på sig och varit i stånd att stabilisera
de nya förhållandena i Ryssland, varit villig
att rädda och skydda dem och de dygder de
representerade: ”oavhängigheten, arbetslusten,
plikttroheten, familjekärleken, den sunda,
frasfria realismen, alla de enkla dygder som
zigenarna bespotta och de moderna andarna
5. — B. L. M. 10.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
