Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Harry Martinson: Ut från hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten i havet. Han ryckte till för den
indigo-sprutande synen som började predika för
hans näthinnor. Jag hörde hur han ropade:
— Oh! Oh! Look!
Manetflock efter manetflock trängde sig
samman runt planklastens träklippa i havet.
Jag kände mig liten och stor, jag ville
sjunga, jag ville till någons bröst och sköte.
Men jag lade förnuft på min extas som när
man lägger sin hand på en ropandes mun:
koj dags nu!
Det hade nästan stillnat. Bara en och
annan vindkåre kom smygande över
vattenslätten och ryckte i den gnistprydda röken.
Men kring månen stod en stormring. Mörkt
i hytten. Kocken sov redan. Här var min koj.
Snart sov jag medan kocken fyllde hytten
med snarkningar. Nej, jag sov inte. Där akter
sov hon. Ja — Nej — Om? Nej, det är för
sent, hon sover redan. Det är för sent —
i afton — — — i natt.
Så seglade vi mot en grekisk tragedi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
