Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Arnold Ljungdal: Fejdebrev. Aforismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARNOLD LJUNGDAL
FEJDEBREV
Aforismer
Sanningen har i och för sig ingen tendens — så långt har den rena "objektivitetens"
förespråkare rätt. Men vad de glömmer är att sanningen blir och måste bli
tendens, så snart det står samhälleligt organiserade krafter bakom dess motsats —
lögnen.
Den verkliga svårigheten är ibland att kunna se saker och ting så enkla som
faktiskt är.
Mannen är ett betydligt mer konsekvent fä än kvinnan. Kvinnan är ett betydligt
roligare fä än mannen. Så kallad könsskillnad.
Kvinnohatet: kurtisörens sista pose!
Dessa stora andar! Varför blir de alltid pessimister så snart de börjar misströsta
om ”kvinnan”! (Läs: sina möjligheter hos kvinnan.)
Olyckliga äktenskap kan vara något fruktansvärt nog. Men gud bevare oss för att
sen tänka på de —— ”lyckliga”!
Man är aldrig så angelägen att vidarebefordra sina kunskaper som innan man ännu
har smält dem.
Det har varit allför många begåvade individers olycka att de känt det som en
ambitionssak att till varje pris vidhålla alla misstag som de en gång har begått.
Anden ”skapar” inga nya element, den kan endast försätta redan förefintliga
element i frihet.
Den ovilja vi ägnar en motståndare riktar sig ofta mindre mot de åsikter han
hyllar än mot de fakta han anför.
Aforistikern arbetar, liksom grafikern, i svart och vitt. Det är inte sagt att
någondera därför behöver vara färgblind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
