Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Olle Hedberg: Sången ädla känslor föder... Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större och ståtligare själva. Den gamle
mannen tackade för kärlekens gåva utan att
fråga efter de motiv, som lågo under. Han
var en lycklig människa. Genom tysta böner
stod han i oavbruten kontakt med Gud.
Egons mor var även uppriktigt religiös,
men då tron aldrig kostat henne någon kamp
var den mindre innerlig. Hon hade alltid
känt Fadern och Sonen, och lik ett barn som
alltid haft ett gott föräldrahem, förstod hon
inte riktigt att uppskatta det. Till
professionen var hon tvättgumma, hon gick också
omkring som skurhjälp och var mycket
anlitad. Hennes kundkrets sträckte sig långt
utanför församlingen, ty det är nu en gång
så, att även irreligiösa personer sätta stort
värde på troende tjänstefolk.
Liksom många kvinnor i hennes situation
hyste hon ett överdrivet intresse för
sjukdomshistorier. Genom en väninna i
länslasarettets kök fick hon snabba underrättelser om
allt som tilldrog sig i sjuksalarna, och hennes
tal flödade av tumörer och varbildningar och
tuberkulos och andra rysligheter. Hon talade
om dylika saker i en något salvelsefull ton,
ty för henne var dödliga sjukdomar det sätt,
på vilket Gud kallar människorna till sig.
Hennes man visste, att Gud kan kalla utan att
döda, men han vittnade icke därom; han var
en tystlåten man.
Samtalstonen under måltiderna i
vaktmästarköket var emellertid mer än morbid.
Egons mor inskränkte tyvärr icke sitt intresse
till själva sjukdomshistorierna; hon hade
även ett starkt intresse för lik och
begravningar, för likklädsel och gravar. Däri låg
måhända en latent böjelse, en primitiv känsla
för teatern.
Egons första lekplats var den lilla
trädgården. Den var ju ingen riktig kyrkogård,
inte ens en förgård till templet, ty den
grönmålade kyrkdörren ledde direkt ut till
trottoaren; men Egon förvandlade trädgården
(åtminstone en gång) till en verklig
begravningsplats. Han och en av pastorns döttrar
bröto små pinnar, vecklade in dem i syrenblad
och nedgrävde paketen i den lösa sanden
att där åter vara jord. — I barnens lekar
återfinner man som bekant de vuxnas allvar.
Som åren gingo blev Egons mor allt
magrare och kutryggigare, varvid hennes
röda, giktbrutna händer tycktes bli allt större
och större. Och faderns skägg vitnade, och
hans andtäppa blev allt besvärligare. Och så
gick Egon i folkskolan.
Han hade svårt att lära, svårt att fatta, var
utan tvivel lite dum. I sång hade han
överbetyg, men det berodde på det intresse han
visade för ämnet. Att hans fallenhet var
ovanlig, hans gehör sällsynt, det var
lärarinnan inte tillräckligt musikalisk för att
uppfatta. För att bli ett musikaliskt underbarn
fordras icke blott att man själv är
hypermusikalisk, även den närmaste
omgivningen måste vara det.
Något underbarn var Egon ej, men han var
en snäll gosse, blek och mager och klen från
spädbarnsåldern. Han hade haft engelska
sjukan, men den hade dess bättre ej satt några
spår på exteriören. Kanske kom det sig av
att hans mor använt en icke ringa del av
sina surt förvärvade slantar på en patentmedicin,
som kostade 2: 95 flaskan. En hedervärd
fabrikör annonserade den i Bibelvännen
såsom ”ett ofelbart medel mot blekhet och
blodbrist hos barn, en gåva till alla mödrar”.
Det var egentligen endast när familjen var
samlad kring köksbordets nötta vaxduk, som
Egons föräldrar hade tillfälle att ägna sig åt
sin gosses uppfostran. Den beredde dem inga
svårigheter, ty pojken var obeskrivligt snäll.
När han knäppte sina magra, vårtiga händer
till bön, voro hans stora barnaögon
änglalika: Trötta, vemodiga, outgrundliga. Det
var ett alldeles onaturligt utseende på ett
barn. Måhända hade han också en svår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
