Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 47 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Diktaren och kritikern. Enquête - Henning Söderhielm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HENNING SÖDERHIELM Man bör noga skilja mellan essayer och recensioner.

De frågor ni ställt till kritikern utgå,
förefaller det mig, från uppfattningen att all
litteraturkritik är detsamma som litterär
essayistik. Man kan dock fråga sig om detta
är eller ens alltid bör vara fallet. Vilket högt
konstnärligt egenvärde en god litterär essay
än må äga bär den dock på tendensen att
framhäva essayistens meningar och åskådning
på bekostnad av det behandlade verkets.
Detta verk får ofta endast tjäna som
utgångspunkt, som en krok, på vilken essayisten
hänger utvecklingen av sina egna tankar.
Litteraturkritikens förvandling till
självständig essaykonst försiggår synbarligen lättast
när det vid en given tidpunkt råder brist på
stor, självständigt skapande dikt i ett land.
En utmärkt botaniker kan göra den torftigaste
växtlighet intressant tack vare sina
kunskaper och sin överblick. En god essayist kan
på samma sätt öppna läsarnas ögon för
idésammanhang och värden i litteraturen, vilka
de på egen hand svårligen upptäcka.
Naturligtvis kan essayistens essay vara ett lika
starkt uttryck för hans personlighet som en
dikt är för diktarens. Men essayistens uppgift
ligger på ett annat plan. Han är kännare,
forskare, systematiker. Han gör inte om liv
till dikt utan dikt till litteratur.

Essayisten behandlar litteraturen på samma
sätt som botanikern växtligheten. Vid sidan
av honom existerar emellertid även
recensenten, vars uppgift är mer lik
trädgårdsmästarens eller trädgårdsdrängens — kanske
dock allra mest lik guidens i en botanisk
anläggning. Han presenterar örterna för
allmänheten, beskriver dem och värdesätter
dem, han bekämpar ogräset, söker ansa och
vårda lovande plantor. I tidningspressen ger
han besked om vad det är som för
ögonblicket växer i den litterära örtagården.
Recensionen kan som sådan verka föråldrad
när den inlåter sig på en petig granskning
i gammal akademisk stil. Den hotas å andra
sidan av de affärs- och reklamsynpunkter,
vilka i våra dagar anläggas på
bokproduktionen liksom på ali annan produktion. Om
recensentens värdesättning skall äga någon
betydelse får han självfallet aldrig förväxla
sin uppgift med reklamagentens. På sina håll
i Europa ha dagspressens bokrecensioner
smulats sönder under trycket dels av deras
egen inneboende gammaldags tråkighet, dels
av kraven på mer verksam och pålitlig reklam
för böckerna. Men i en så kulturellt betonad
press som den svenska dagspressen synes den
vederhäftiga recensionen — vid sidan av
essayen — fortfarande ha sin rätt stora
uppgift att fylla såsom vägledare för
allmänheten och — i någon mån -— även för
författarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>