Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 46 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Diktaren och kritikern. Enquête - Sven Stolpe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVEN STOLPE Slopa dagskritiken!

Jag väljer att svara på de frågor ni riktar
till ”diktaren”, ehuru bakom mitt svar även
ligger en anspråkslös kritikererfarenhet.

1. Litteraturkritiken har en mycket stor
uppgift, och i en mogen kulturepok som vår
förefaller den litterära diskussionen kunna
bli det offentliga kulturlivets kanske
viktigaste forum. Men om jag alltså erkänner
den litterära essayens och analysens mycket
stora betydelse, kan jag efter att ha levat
med i det litterära Sverige under de senaste
åren icke finna något försvar för en
deprimerande, sensationell och osaklig dagskritik
av den art som för närvarande florerar
hos oss.

2. Därmed har jag redan besvarat den
andra frågan. Den litterära avdelningen har
i svensk press kommit att bli en
sensationsspalt, där drivna virtuoser ge sadistiska
uppvisningar inför allt folket. — En essayists
uppgift är att framlägga sin egen åskådning.
En dagskritikers uppgift är däremot att
sakligt orientera publiken om arten av
nyutkomna böcker. En kritiker skall i varje fall
kunna bortse från privata ressentiments, även
om han icke kan höja sig till full saklighet.

3. Ingen recension av mina skönlitterära
böcker har skänkt mig det minsta av
intellektuellt värde. Däremot har det verkligen hänt
mig en enda gång, att en kritiker allvarligt
diskuterat en av mig utgiven essaysamling
och därvid på en viktig punkt övertygat mig
— det gällde ”Livsdyrkare”, och kritikern
var Gotthard Johansson i Svenska Dagbladet.
Rent personligt har jag däremot åtskilliga
gånger haft hjälp av sympatiyttringar av
kritiker, för vilkas omdöme och karaktär
jag har respekt.

4. Jag kan icke mot varandra väga mina
egna böcker. Men det bästa jag skrivit är
enligt min mening utan tvekan de centrala
partierna i min roman ”Feg —”.

5. Jag skulle önska, att pressen slopade all
dagskritik och ersatte den med rena notiser
om böckerna och deras författare. Endast ett
mycket litet fåtal böcker skulle senare —
under höstsäsongen exempelvis var fjortonde
dag — utförligare diskuteras i en större
krönika. Kritiska lustmord på debutanter
anser jag vara för svensk press ovärdiga
företeelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>