Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Erik Asklund: Fullsatt spårvagn. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ERIK ASKLUND
FULLSATT SPÅRVAGN
Vagnen svängde ut och rundade kurvan.
Det satt fyra personer i den. Det var bara
motorvagnen. En släpvagn skulle kopplas
fast vid Ringvägen. Konduktören hängde
mot stolpen vid bakre plattformen, föraren
hade vikt under flikarna på sin rock och
satte sig till rätta på den lilla stolen, han
sköt fram veven till full fart, vagnen for med
buller och dån uppför Heleneborgsgatan och
stannade, stötvis, vid den första hållplatsen.
Det knakade i trävirket när en flock nya
passagerare gingo på och satte sig vid
fönsterplatserna, konduktören ringde till avgång,
vagnen satte sig i gång. I samma ögonblick
kom en kvinna utspringande ur en port med
kappan fladdrande som en väldig vinge över
sig, föraren såg henne, saktade farten,
kvinnan hoppade upp och konduktören hjälpte
henne genom att ta tag i hennes arm och
skjuta in henne. Efter henne kom en man
springande, han var utan rock och hatt,
ansiktet var blekt och förvridet, han höll
något i handen, som han sträckte upp
framför sig. Konduktören såg plötsligt att det var
en revolver. Vagnen hade fått full fart,
föraren hade inte sett mannen och denne
saktade plötsligt, körde fötterna med ett
hasande ljud i asfalten och bromsade in sig
så häftigt att han höll på att tumla
framstupa. Därpå vände han sig om och gick
långsamt tillbaka till porten, steg in i den
och försvann. När konduktören tittade efter
satt kvinnan hopkrupen på längdsätet längst
bort i vagnen. Och nu upptäckte han att hon
inte hade någon hatt, håret hängde löst
omkring hennes vita kinder, hon hade kört
fingrarna genom det och satt och höll sig
om huvudet, vaggade sakta med kroppen.
Det såg ut som om hon grät. Konduktören
gick nyfiket fram till henne. Nu såg han att
hon hade ett stort, rött märke på halsen,
kragen på kappan var sönderriven och det
droppade små klara tårar från hennes
händer, som hon fortfarande höll för ansiktet.
Konduktören stod en stund obeslutsam och
såg på henne, därefter gick han till de andra
passagerarna och tog upp avgiften. Mittemot
kvinnan sutto två flickor i tjuguårsåldern. De
pratade och skrattade, vände sig häftigt mot
varandra, böjde sig fram och viskade,
varefter de på nytt utbrusto i små korta, gälla
skratt. En av dem tuggade tuggummi.
Plötsligt blevo de tysta. Kvinnan hade lyft huvudet
och började torka sitt ansikte och sina ögon
med en näsduk. Därefter strök hon håret från
pannan, tog upp en puderdosa och pudrade
sig, vek därefter upp kragen på kappan ända
upp till hakan, slöt ögonen och pressade
ihop läpparna. De båda flickorna böjde sig
fram och viskade med varandra. Då och då
öppnade kvinnan ögonen och gav dem en
stor, sorgsen blick. Det ryckte i hennes
ansikte och läpparna darrade.
Konduktören kom fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
