Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Fredrik Böök: Bruce Lockhart, politisk agent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad som var dess syfte —— det var freden.
Officiella engelska kretsar sökte länge
uppehålla den fiktionen, att ryska folket gjort
revolution för att uppnå en effektivare
krigföring, och den som framför allt
möjliggjorde detta bedrägeri var Kerenskij.
Lockhart var fullt på det klara med sammanhanget
och han skriver, att Lenin nådde makten
uteslutande därför att han lovade göra slut på
kriget. Men det förefaller som om Lockhart
av patriotiska skäl icke förkunnat sin insikt
med all den energi, som skulle ha varit på
sin plats; det är nog en av de punkter, där
han visat sig vacklande. Vacklandet kommer
fram ännu i det sätt, varpå han talar om
Kerenskij. Att hans politik var grundfalsk
och förde Ryssland ned i avgrunden, inser
Lockhart utmärkt väl, men han är ovillig
att uttala domen. Om Kerenskijs personliga
talanger har Lockhart en ganska hög tanke;
han föll, därför att han försökte det omöjliga.
Det är en gammal erfarenhet, att
revolutionära epoker utöva en upplösande inverkan
även på individerna, och Lockhart medger
det för egen del med den öppenhjärtighet,
som hos honom är naturlig. Under
Kerenskijregimen, bekänner han, förlorade han
jämvikten och självkontrollen; han sökte
befrielse i det materiella nöjeslivet. Han hade
gjort bekantskap med en rysk judinna och
gav anledning till klagomål. Ambassadören
ingrep faderligt, Lockhart lovade bot och
bättring och i tre veckor höll han sina löften.
En telefonringning var emellertid nog för att
bringa honom på fall. Ambassadören ansåg
att en nervös kollaps på grund av
långvarig överansträngning förelåg, och skickade
honom hem till England. I september 1917
smög han sig ut ur Moskva som en
brottsling, för att bruka hans egna ord. Sex veckor
därefter kommo bolsjevikerna till makten.
Man skulle ha trott att ridån därmed hade
gått ned över Bruce Lockharts ryska
upplevelser, men det visade sig endast vara ett
aktslut. Den sista och mest spännande akten
skulle ännu följa. I engelska regeringskretsar
hyste man ganska besynnerliga
föreställningar om bolsjevikerna; lord Robert Cecil
och många med honom trodde på fulla
allvaret, att Lenin och Trotskij voro betalta
tyska agenter. Icke desto mindre måste man
ju i någon form hålla känning med dem,
och till förmedlare utsågs Bruce Lockhart.
Hans uppdrag var ytterst obestämt; han
skulle om möjligt skaffa sig diplomatiska
privilegier, ehuru bolsjevikregeringen icke
var erkänd; liknande förmåner kunde i så
fall komma Litvinoff till del, bolsjevikernas
representant i London.
Det var ingen lockande uppgift att
övertaga, och man gissar att Lockhart skulle ha
sagt nej, om det icke varit för den ryska
judinnans skull. Omöjligen kan man
frikänna den engelska regeringen för
dubbelhet. Lockhart beskriver situationen på
följande sätt. Om en vredgad interpellant i
underhuset frågade, hur regeringen vågade
underhålla en officiell representant hos en
samling stråtrövare, så kunde mr Balfour
sanningsenligt svara, att ingen sådan officiell
representant existerade. Om däremot någon
vredgad revolutionsbeundrare interpellerade
för att fråga, hur den brittiska regeringen
kunde försumma att ha en ackrediterad
företrädare i Moskva till skydd för brittiska
intressen och till stöd för ryska regeringen
i dess kamp mot tysk militarism, så kunde
mr Balfour med samma strikta
sanningsenlighet svara, att det i Moskva fanns en
representant med dessa uppdrag, och att
därtill utsetts en ämbetsman med rik erfarenhet
från Ryssland.
Denna dubbelhet kom även till uttryck i
de olika underhandlingar, som samtidigt
pågingo. Lockhart arbetade i Moskva för en
militär allians mellan ententen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>