Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Fredrik Böök: Bruce Lockhart, politisk agent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bolsjevikerna. Han visste att de senare inför
det tyska hotet kunde vara villiga till en
dylik kompromiss; alldeles särskilt var den
krigiske Trotskij hågad att ta fasta på
erbjudandet. Men även Lenin var böjd att
acceptera Lockharts förslag, ehuru hans
klarsynta skepsis kom fram i den avslutande
anmärkningen: ”Det kommer aldrig att bli
något av, den engelska regeringen är
reaktionär och föredrar att samarbeta med ryska
reaktionärer.” Det var alldeles riktigt: medan
Lockhart underhandlade med Lenin och
Trotskij, inlät sig den engelska regeringen
med de kontrarevolutionära expeditionerna
och landsatte trupper i Arkangelsk.
Resultatet var, att Lockhart kom i en tvetydig
dager; han blev rentav misstänkt för
högförrädiska stämplingar, och det troddes att
han haft ett finger med i spelet vid det
attentat, som Dora Kaplan förövade mot
Lenin och som höll på att kosta denne livet.
Lockhart blev fängslad, sovjetpressen krävde
att få se hans blod, och så länge Lenin
svävade mellan liv och död, var det också
alla utsikter att Lockhart skulle bli skjuten till
försoningsoffer. Lyckligtvis repade sig Lenin,
och då ententen på våren 1918 vann sina
militära framgångar mot tyskarna, blev man
i Moskva något mindre mordisk. Till slut
blev Lockhart frigiven och utväxlad mot
Litvinoff. Men det var a narrow escape. Den
svenske generalkonsuln i Moskva, Asker,
hade gjort sitt yttersta för att hjälpa
Lockhart, och blir också i boken prisad med
tacksamhetens hela värme. När faran väl var
över, berättade Asker, att det fanns ett
ögonblick, då det verkligen såg ut som om
Lockhart skulle bli skjuten.
Hela denna historia har ett icke ringa
politiskt intresse, men dessutom är den så
ypperligt berättad, att den hör till
litteraturen. Det finns ett par situationsbilder, där
man får se Lenin på nära håll, och något
bättre och mera övertygande kan man
svårligen leta upp bland alla Leninporträtt.
Lockhart är så naturlig och uppriktig som
man någonsin kan begära, det finns ingen
tendens till romantisering eller
sensationsmakeri. Lockhart lika litet som läsaren kan
värja sig för intrycket av Lenins storhet:
hård, kylig, asiatisk, men aldrig obetydlig.
I jämförelse med honom är Trotskij blott
en bifigur; Lockhart talar dock med
erkännande om Trotskijs fysiska mod, som han
sett prov på. Även Stalin råkade Lockhart
vid denna tid, en tyst, svart och undersätsig
figur, som ingen tillerkände någon större
märkvärdighet. Till de livslevande porträtten
i Lockharts bok hör det av Peters, den
fruktade och hatade blodhunden. Det var framför
allt med honom som Lockhart fick att göra
under sin fängelseperiod. Alldeles underbar
är den lugna rättvisa, den fullständiga
fattning, varmed Lockhart skildrar häktningen,
förhören, de fruktansvärda erfarenheterna i
fängelset. Har man icke förut fått en hög
tanke om författaren, så förvärvar man den
ovillkorligen under studiet av detta sista
kapitel, det mest spännande i hela boken, och
lika flärdfritt som alla de övriga.
I sin tidiga ungdom hyste Bruce Lockhart
litterära ambitioner, och han talar om, att
han skrivit många novellistiska skildringar
för engelsk press av sina malajiska
erfarenheter. Med ”Memoirs of a British Agent”
har han förvärvat en författarberömmelse,
som säkerligen skall visa sig varaktig. Där
finns ett stort stoff, världshistoriska händelser
och figurer; och det är framställt i en form,
som är absolut saklig och samtidigt högst
personlig. Inga konventionella fraser, inga
stelnade klichéer; allt. är omedelbart och
verkar äkta. En stil som Bruce Lockharts är
dyrt köpt; man förvärvar den icke genom
skrivövningar, utan genom det man upplever
och går genom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
